Å lanthandel

 

 

 

 

Artikel NT 2008

 

Å/VIKBOLANDET Livsmedelsbutik, bensinmack och kiosk har han haft. Handelsmannen i Å är ett välbekant ansikte på Vikbolandet.
Lutad mot en 98-oktanig bensinpump utanför sin faluröda lanthandel i Å står Åke Eriksson som den gedigne handelsman han var när han var igång. Året är 1993 och pennan sticker upp ur bröstfickan på handlarrocken.

Mannen med pondus blir intervjuad av NT:s reporter om naturvårdsverkets krav på att utrusta bensinpumpen med bensinmuffar. Åke Eriksson säger blankt nej till en sådan investering. Kostnaden skulle bli alltför stor i förhållande till hur lite bensin de säljer.

40 år på Vikbolandet
I 40 år drev Åke Eriksson och hans hustru Lisa lanthandeln i Å på Vikbolandet. Men dessförinnan hade Åke arbetat i butik i många år. Det berättar Åkes gode vän Bo Frejd i ett brev till Personligt-redaktionen inför 80-årsdagen.

Åke Eriksson föddes och växte upp i Kronhagen, Östra Ny på Vikbolandet. Femton år gammal fick han sitt första arbete på Bergvalls lanthandel i Östra Ny där han stannade i fem år, tills han ryckte in i lumpen på F13 i Norrköping.

Sedan följde en rad år med anställningar i olika Konsumbutiker i både västgötska Moholm och Kinnekulle och i vikboländska Östra Husby.

Livs- och arbetskamrater
1956 gifte sig Åke och Lisa och året därpå blev livskamraterna även arbetskamrater då de tillsammans övertog lanthandeln i Å.

Där bjöd de bland annat kunderna på servicen med fri hemkörning av varor och skaffade sig på så sätt en kundkrets långt utanför den egna sockengränsen.

Som om det inte räckte med lanthandeln. I 18 år fram till 2006 drev Åke även en kiosk vid Skenäsanstalten.

Åke var nästan 70 år när han och hustrun Lisa avvecklade sin butik 1997. En viktig orsak till att det inte längre gick att fortsätta var att Lisa blivit svårt sjuk.

När hon året därpå gick bort blev det ett hårt slag för Åke. En sorg som han trots allt klarade av tack vare sina många trogna vänner, förklarar Bo Frejd .

Tusen järn i elden
När Åke slutligen blev pensionär började ett annat aktivt liv.

Bo Frejd beskriver Åke som en glad och tillmötesgående person med tusen järn i elden. Som aktiv medlem i PRO Västra Vikbolandet har Åke haft uppdrag som både kassör och reseledare.

Åkes intresse för bygden har alltid varit stort och visar sig i ett brinnande intresse för Björkekinds Hembygdsförening.

Efter många år som kassör har Åke idag ett speciellt ansvar för för föreningens museum i Kuddby och hembygdsstugan i Kapperstad.

Kyrkan är ett annat område där Åke är verksam. I många år var han ledamot av Å församlings kyrkoråd. Idag har han uppdrag kvar som ombud för Lutherhjälpen inom Västra Vikbolandets församling.

En självklar plats
Fortfarande finns Åkes föräldrahem Kronhagen kvar i släktens ägo och dit återvänder Åke gärna på utflykter sommartid.

Det är nu mer än tio år sedan lanthandeln i Å stängde, men huset står kvar i ett stort sett oförändrat skick.

För många vikbolänningar är det fortfarande en självklar plats att stanna till vid för att få sig en pratstund med Åke, skriver Bo Frejd.

En gång lanthandlare - en gång för alla medelpunkten.

Ann-Charlotte Hansson

 

Artikel i NT 2009

Åkes lanthandel i Å återuppstår som museum

VIKBOLANDET Hit kom kunderna med ett tjog ägg. Sedan handlade de kaffekoppar för hela slanten. Nu återuppstår en institution på landet som museum.
Spik, cement, damstrumpor och falukorv. Se där några bästsäljare.

- Stövlar sålde jag säkert femtio par varje vinter.

Åke står än en gång i sin lanthandel. Här är kartongerna fyllda av tvättsvampar och moulinégarn. I en låda göms...

- Gissa, säger Åke.

Skoplugg! Det är inte i går som kunden lagade sulorna själv.

Golvet är täckt av keramiska plattor från Höganäs. De har stått pall i över sextio år. Disken är så nött att glaset inte går att se igenom.

Vad som ryms här vet bara Åke.

- Alla skulle ha havregryn. Och rödfärg.

Han släpade upp dricka i backar från källaren. Säkert 50 backar i veckan.

- Jag minns att jag köpte godis i strut för 25 öre.

Erik Tannebring blir nästan rörd. Han är bondgrabb från Linneberga intill.

Glatt överraskad
Nu handlar han med bilar och fastigheter. Och har precis köpt lanthandeln.

- Här skulle bli bostäder. Det tycker inte jag var rätt.

Han säger inte ordet "helgerån" men det är så han känner. Skylten är redan uppe. "Lanthandelsmuseum". Åke Eriksson är glatt överraskad. För över tio år sedan stängde han butiken. Detta är hans livsverk sedan 1958.

- Då fanns 34 affärer på Vikbolandet.

I dag återstår butikerna i Östra Husby och Arkösund.

- Affären gick bäst på 70-talet. Då fanns ingen konkurrens, konstaterar han.

Silvia på löpet
Mitt emot Å kyrka är läget strategiskt. Här kunde man tanka bensin fram till 1993.

- Men jag tänker byta ut pumpen mot en från 1955, resonerar Erik. Han vill sätta streck kring 1970. Yngre än så bör inte lanthandeln te sig.

Det var då kungen mötte Silvia. Att döma av löpsedlarna på disken.

Åke minns annat.

- Många kvinnor dröjde kvar i butiken och hade "kaffekonselj". Barnen var med och höll mamma i kjolen.

Hit lämnade man sina ägg, och fick 25 kronor för tjoget.

- Visst, många handlade på krita. Men jag klarade mig från stora förluster.

Åke visar lagret av yxor och - underbyxor. Ännu gör kassaapparaten tjänst. Pling! Påsarna är tunna som löv.

- Hälsovårdsnämnden var jobbig, menar Åke.

Han måste alltid bära skyddsrock. Säg den kvartersbutik som i dag kan tävla om ett sortiment som i Å. Från strömming till målarfärg.

Här kan man om söndagarna göra ett besök. Då håller museet öppet. Samtidigt som alltfler veteranbilägare möts på gruset utanför.

Maria Waxegård

Facebook

 

 

© Copyright © Robert Kronqvist