Före den stenkyrka, som revs 1788, har tydligen en stavkyrka funnits. Om denna första kyrka i Tåby finns inga fynd, men då man med stor sannolikhet vet att en kontinuerlig bebyggelse funnits här sedan stenåldern, talar allt för att en kyrka byggts här i början av tusentalet. Under medeltiden har denna sedan ersatts med en stenkyrka av vars utseende endast finns en planskiss. Den visar att det fanns en kyrka på ungefär samma plats som dagens kyrka, men avsevärt mindre, med de ungefärliga måtten 21 x 6 meter. På östra kortsidan fanns ett absidformat kor och ingången var mitt på södra långsidan. Utanför ingångsdörren stod skampålen. på långsidan fanns två utbyggnader, troligen sakristian och vapenhuset. Något kyrktorn helt av sten fanns troligen inte, utan den övre delen var av trä. Trots att kyrkan hade ett kyrktorn, hängde kyrkklockorna i en särskild klockstapel.

De enda spår av den gamla stenkyrkan, som kan skönjas, är de sandstenar med ornamentsränder som är inlagda i den nuvarande kyrkans grundsockel. När denna kyrka byggdes finns inga säkra uppgifter om, men noteringar 1780 nämner att "den måste vara nog gammal". Redan 1341 nämnes ju "curator Johannes i Taby" och då fanns troligen denna stenkyrka.

1540 vet man att den fanns, för då tog Gustav Vasa genom reduktionsprotokollet, från Tåby kyrka en förgylld krona, vägande 8 lödiga mark (ungefär 1,7 kilo) och silverpjäser m m till en sammanlagd vikt över 4 kilo. Det tillvaratagna motsvarade cirka 85-90 % av kyrkans silverskatt, och det enda som lämnades kvar var en kalk och en oblatask. Invändigt fanns i den gamla kyrkan en altartavla med S:t Olofs bild "trampandes på ett troll eller drake och på båda sidor omgiven av bilder av evangelisterna". Dessa bilder finns ännu kvar och är nu uppsatta på norra kyrkväggen närmast predikstolen. Av beskrivningen kan man sluta sig till att kyrkan varit helgad åt S:t Olof och att altartavlan var gjord i påvetiden. I kyrkans västra del fanns en läktare. Av de reparationer och tillbyggnader, som man känner till, kan nämnas:

1696 installerades ett nytt orgelverk. Ny altardisk och stengolv inlades år 1718. 1727 borttogs den gamla predikstolen och en ny blev uppsatt och målad. 1728 hade lillklockan spruckit, så att den gjöts om och blev efter omgjutningen cirka tre gånger tyngre. 1700 talet präglades, vad beträffar kyrkobyggnader, dels av biskop Lindblom, som var fiende till de gamla medeltidskyrkorna av vilka många på hans begäran nedrevs eller vandaliserades, och dels av biskop Rhyzelius, som var fiende till alla klockstaplar. Båda var biskopar i Linköpings stift och givetvis påverkades Tåby kyrka av deras inställning. Redan 1672 ansåg dåvarande kyrkoherden Orelius att kyrkobyggnaden var bristfällig och 1692-93 kritades kyrkan invändigt och tjärades klockstapeln. 1720 ville man ta bort trätornet, men så blev inte fallet, för åren 1726 och 1727 förbättrade men i stället tornet och reparerade kyrkan i övrigt. Nya reparationer skedde 1735 av kyrkan och klockstapeln då det fanns revor och sprickor i murarna.

År 1751 rev man så trätornet och klockstapeln och byggde i dess ställe ett nytt trätorn. Man gjorde det på den gamla tornmuren och hängde upp kyrkklockorna. Detta arbete var tydligen förgäves, för när man ringde i kyrkklockorna uppstod sådana skakningar att tornet hotade att rasa ner. Själva kyrkan hade också tagit skada av denna torn byggnad , så att murarna rämnade och flera stenar ramlade ner från valvet in i kyrkan. Man fann sig alltså nödsakad att nedtaga trätornet med klockorna samt större delen av stenmuren därunder. Därefter hade inte den gamla kyrkan klocktorn och det skulle dröja ända till 1819 innan något nytt blev färdigt.

Vissa underhållsreparationer skedde de kommande årtiondena och 1774 hade församlingen fått konsistoriets tillstånd att bortskaffa kyrkobyggnaden. Ritning till en ny kyrka godkändes av konung Gustav III år 1777, men någon kyrka blev ej byggd efter den ritningen. I september månad 1781 skedde ett omfattande ras "av valvbågen under tornmuren" så att man beslöt att riva tornmuren i linje med kyrkomuren. Kyrkorummet hade tydligen sträckt sig även in under tornbyggnaden. Den uppkomna öppningen igentäpptes med bräder. Nytt förslag till kyrkobyggnad ritades och 1785 godkände konung Gustav III ritningen till den nya kyrkan, som kom att byggas under åren 1788-89. Den gamla kyrkan nedtogs med början den 5 maj 1788.

Den nuvarande kyrkan:
Noggranna anteckningar om förberedelserna och byggandet av kyrkan är gjorda av Samuel Juringius, som var kyrkoherde i Tåby 1779-1790. Därigenom vet man att flera sammanskott (insamlingar) skedde inom församlingen och trots detta blev såväl kyrkokassa som fattigkassa nästan tömda innan kyrkobygget var avslutat. 1781 köptes en skogshump vid Thorstorp i Östra Ryd och efter avverkning kördes virket hem till Tåby under vintern 1785. Samma år brändes kalk på Fristads ägor för murningsarbetet. Tegel köptes och kördes från Bolltorps tegelbruk i Skönberga och varje hemman skulle anskaffa 22 lass "dugelig sten". Men det egna virket från Östra Ryd räckte inte till utan bräder och plank köptes och kördes från Hannäs och från Norrköping.

De fullständiga noteringarna om alla körslor finns sparade och utvisar att hemmanen under byggnadstiden gjorde omkring 2 000 dagsverken. Byggmästare för kyrkobygget var mäster Sörlin, men hans folk räckte inte till på långa vägar för arbetet, utan sockenborna måste göra cirka 5 000 arbetsdagsverken, utöver tidigare kördagsverken. Arbetsinsatsen var fördelad så, att när sockenman (hemmansägare) gjorde två dagsverken, skulle ryttare, båtsmän och torpare göra ett. Arbetet påbörjades alltså den 5 maj 1788, men datum när arbetet var färdigt eller invigning skett, står ej att finna. Mycket säger dock att kyrkan var färdig att användas omkring Mikaelitiden 1788. Till stöd för detta antagande kan nämnas att byggmästare Sörlin fick en stor summa (2 000 riksdaler) utbetald den 1 oktober och att kyrkoherde Juringius i sina noteringar skriver " ... att vid hösten samma år (1788) var allt färdigt utom läktaren och snickeriarbetena, som avstänger vapenhuset från kyrkan". Man kan av detta också sluta sig till att kyrkan byggdes ut till sin nuvarande längd, men att inget torn uppfördes ovanför kyrktakets nock.

Definitivt färdig var kyrkobyggnaden den 25 juli 1789, för då avslutas kyrkoherde Juringius "generalräkning". I samband med kyrkobyggandet överflyttades predikstolen, orgelverket och troligen även altartavlan från den gamla kyrkan till den nya. 1793 skedde dock prostvisitation och då skrev bland annat prosten Sundelin " ... först kyrkan, vilken nyligen blivit uppbyggd, prydelig och vacker och varvid församlingen haft all möda och kostnad ospard, och varföre den offentligen berömmes". Till den nybyggda kyrkan skänktes gåvor av bland andra:

Bergsrådet baron Alexander Funck och Beata Margareta Löfgren på Almstad ett antependium år 1794 och samma år löjtnanten Carl Juring på Stensvad en ljuskrona. 1798 skänkte kammarherren och landshövdingen friherre Hamilton och grevinnan Taube på Mem den nuvarande altartavlan målad av Pehr Hörberg. Pehr Hörberg, som var en naturbegåvning, har målat många altartavlor. Tåbys altartavla, är som synes ganska mörk, och det påstås att han experimenterade mycket med. färgerna genom att bland annat använda kol. Altartavlan - Korsfästelsen finns i nio exemplar av olika storlekar. Vart den gamla altartavlan tog vägen finns ingen anteckning om. Men tornbyggnaden återstod och det skulle dröja närmare 30 år innan ekonomi m.m tillät att detta kunde göras. Röster höjdes mot att tornet skulle byggas på ungefär samma plats, som tidigare. Man befarade nämligen att grundförhållandena inte var tillräckligt säkra, utan önskade att tornet skulle byggas bredvid och ett stycke från kyrkobyggnaden.

Dessa misstankar visade sig tyvärr ha rätt, för 1847 hade kyrkotornet fått "rämningar och bristfälligheter" så att det lagades med "järnankares anbringande och andra tjänliga anstalter". Enligt uppgift sägs att tornet år 1904 skadades aven jordbävning och därefter lagades med järnbalkar. Skadorna var av den art att man inte förrän 1910 vågade ringa i storklockan igen. Byggmästare för tornbyggnaden blev herr I Holmberg och arbetet organiserades på samma sätt som vid kyrkobygget, men från detta arbete finns inte så noggranna anteckningar att tillgå. Denna gång brände man inte kalk själva, utan 800 tunnor "försvarligen god vit kalk" köptes från Ramsdal i Skällviks socken, för att fraktas med båt till Mem och därefter genom kördagsverken till kyrkan. Bygget förorsakade många dispyter, varvid man kan konstatera att baron von Saltza ansåg att byggmästaren krävde för många dagsverken av församlingen "på ett redan till hälften uppmurat kyrktorn".

Vidare var man tvungen att på sockenstämma fastställa vilken arbetstid som skulle gälla vid tornbyggandet. Sockenstämman bestämde att "för ordningens vinnande i arbetstiden arbetet börjar klockan 5 om morgonen och frukost ej förrän klockan 8, då en timmes vila tages, sedan arbetas till klockan 12, då en och en halv timmes ledighet erhålles. Klockan 5 ätes aftonvard, då på din högsta höjd en halv timmes vila njutes och slutas arbetet för dagen precis klockan 8". För att delvis finansiera detta byggande ordnade församlingen med utlåning av råg mot en viss ränta, och detta jämte insamlingar gjorde att en tornbyggningskassa fanns 1818 på 2 386 riksdaler 7 skilling. Detta räckte dock ej utan 1820 konstaterades att man måste fortfara med sammanskott tills skulden var betald. Den 15 september 1819 säger sockenstämmoprotokollet " sedan tornbyggnaden nu vore i det närmaste färdig" och inte heller vid detta tillfälle synes någon invigning eller liknande ha ägt rum. När tornbyggnationen var klar bestämdes att en ringmur skulle uppföras av den kvarlämnade stenen, 2 alnar (120 cm) hög och 2 alnar bred i botten med endast en port i muren. Någon slag av ringmur torde dock ha funnits tidigare, för år 1784 bestämdes att "sten lades vid ringmuren".

Arbetet åtog sig livgrenadieren Johannes Bergqvist på Alm att utföra, men portstolparna, vilka skulle vara av tegel "4,5 alnar från varandra", skulle murmästare uppföra. Därefter har reparationer och underhåll skett på och vid kyrkan, varvid enskilda personer även bidragit. 1834 beslutas att "till prydnad av kyrkan och i synnerhet höjning för andakten vid Gudstjänster", bygga ett nytt orgelverk. Flera entreprenörer kontaktades och 1845 beslöts låta orgelbyggaren Nordström bygga en ny orgel. Detta arbete blev klart 1847 och utföll till sådan belåtenhet att församlingen beslöt köpa "någon silverpjäs av högst 100 riksdalers värde" och skänka orgelbyggare Nordström som ett tack för att han "gjort flera nyttige inrättningar till verkets bestånd utan att därför fordra någon tillökning i den först betingade ackordsumman". Att församlingen då ej missbedömde arbetet visar bland annat de superlativer som skrevs och sades 1947-100 år senare. "Tåbyborna kan vara glada att äga denna klenod, som. numera av den samfällda kyrkomusikaliska expertisen räknas till eliten av landets skönaste orgelverk". Samma år fick kyrkan en ny predikstol, som skänktes av friherre Edvard Fredrik von Saltza på Mem.

Detta år målades orgelläktaren och stolarna i kyrkan på församlingens bekostnad. 1857 skänker C A Billsten på Tåby gård, för utökning av kyrkogården, av lika längd med kyrkogårdens västra sida och 9 famnars (16 meters) bredd ett stycke mark. 1887-1888 gjordes stor reparation, varvid kyrkan målades, nytt golv inlades och nya bänkar insattes. De gamla bänkarna, 22 stycken på kvinnosidan och motsvarande på manssidan, reducerades nu till 19 stycken. Den tidigare bänkindelningen på hemman osv upphörde. Tidigare hade varje hemman sin bestämda bänk och flera sockenstämmoprotokoll från 1700 talet talar om böter för dem som trängt sig in i annans bänk. Lillklockan omgöts ånyo, nu hos Joh. A. Beckmans i Stockholm, år 1889. När den första värmeugnen installerades i kyrkan står ej att finna, men 1890 finns det brandstodsprotokoll som talar om bland annat en större "Gurneisk ugn". 1922 sker en grundlig renborstning i kyrkan av inre väggar och tak, rentvättning av all oljemålning, samt restaurering av altartavlan. 1937 målas kyrkan, indragning av lågtrycksvärmeledning sker, nytt predikstolstak uppsättes och ändring sker av svängdörrarna.

Samtidigt sker konservering av träskulpturer och begravningsvapen genom konservator Sundbaums försorg. Även provisorisk elektrisk belysning installeras i kyrkan. 1938 sker renovering av ett antependium hos AB Libraria och brandstodsbolaget anser det nödvändigt att åskledare monteras på kyrkan. Generalmajoren Hans Lagerlöf, New York, som tidigare bott på Mem bekostar år 1938-1939 ny ringmur på västra och norra delen av kyrkogården. Elektrisk klockringning monteras år 1948 i kyrkan. 1950 inmonteras oljeeldningsanläggning i kyrkan och samma år inköps ett krucifix, som "tant Hilda" skänkt pengar till. Taubeska gravkoret ändras till bårhus år 1952 och kistorna nedsättes i en under golvet anordnad grav. Den värja och de sporrar, som legat på Edvard von Saltzas kista sänds, efter begäran därifrån, till Riksantikvarieämbetet. Ny råstensmur uppsättes år 1954 kring resterande del av kyrkogården.

Tåby sockenallmänning skänker kyrkan en ny dopfunt av marmor år 1961 och 1961-1962 sker in och utvändiga restaureringsarbeten på kyrkan, varvid även taket tjäras. Orgelverket rengöres och stämmes år 1962. Tåby dagsyförening skänker kyrkan en kormatta år 1963 och år 1968 skänker de kyrkliga syföreningarna en mässhake samt år 1971 gångmattorna. 1975 beslutas om installation av högtalareanläggning med magnetslinga i kyrkan. Ett piano köps år 1979 och 1983 förgylles kors och kula på kyrkans tornhuv, varvid även fyra mindre kulor tillverkas och förgylles. Bror Carlsson på Tåby gård donerar mark längs norra kyrkomuren år 1984 för utvidgning av parkeringsplatsen. Kyrktaket repareras år 1986, då spån utbytes på en del av södra sidan och hela taket tjäras. 1986 hyrde Tåby församling prästgården från pastoratet och kunde den 9 november inviga den till församlingsgård. 1987 inköptes en ambo (talarstol) till kyrkan. Av detta framgår att kyrkan har vårdats ömt och pietetsfullt och kommer så att göras i kommande generationer ??

Från skriften Tåby kyrka 200 år

Stavkyrka

Planskiss medeltidskyrkan

Tåby kyrka

 

Kyrkomur