Åskviggar, vikingar och bronsålders gravar vid Tåby skola
Under den plats där Vikbolandets lågstadieelever i årtionden spelat brännboll och haft sin fotbollsplan gömde sig ett av Östergötlands första kända rena bronsåldersgravfält av Lausitztyp, en bronsålders boplats, en folkvandringstida järnframställningsplats, en vikingatida huvudgård, en tidigmedeltida gård mm. Resultatet av utgrävningen var kort sagt en av de rikaste arkeologiska undersökningarna som länsmuseet utfört under senare år. Utställningen Åskviggar, vikingar och bronsåldersgravar avser att visa lite av det rika material som kom fram vid denna undersökning.
Bakgrund och utgrävning
I april-maj 1994 utförde Östergötlands länsmuseum en av sina hittills största, fyndrikaste och vetenskapligt viktigaste utgrävningar inför uppförandet av en ny skolbyggnad vid Tåby kyrkskola. Materialet från grävningen är som sagt mycket rikt. Det omfattar bland annat flera kompletta hus från bronsålder och vikingatid, varav en med en unik uppvärmningsanläggning, en smidesverkstad mm. Fynden från husen omfattar bland annat en vacker silverfingerring, en vacker bronsnyckel och en mycket välbevarad ringnål i brons. Under sydöstra hörnet på det vikingatida huset hade en vacker, redan under vikingatid 2000-årig, stridsyxa i sten lagts ned. Förmodligen som en "åskvigg", ett offer åt Tor, och en amulett för att skydda huset mot eld och åsknedslag. Seden är aldrig belagd i Sverige, men vanlig i Danmark. Att offret till Tor varit förgäves visar de nedbrunna resterna av huset. 38 bronsåldersgravar grävdes fram, de flesta var urnebrandgravar av olika slag. 12 hela eller närapå hela gravurnor kompletta med brända ben och bronssmycken kunde tas in till museet. Bland bronsfynden. samtliga från bronsålderns period V ingår bland annat en vacker rakkniv, en bronskniv med bevarad skaftlindning i läder, en skivhuvudnål, en spiralhuvudnål och flera dubbelknappar. Alla anläggningar, eldstäder, stolphål och gravar var tack vare den fina sandmarken på platsen mycket tydliga och bildmaterialet från grävningen speglar detta.
Platsen
Tåby skola är en liten byskola belägen i Tåby kyrkby, på Vikbolandet. Tåby ligger i den innersta delen av Vikbolandet, vid själva roten till denna utskjutande udde mellan Slätbaken och Bråviken, endast sex kilometer norr om Söderköping. Vikbolandet är i mångt och mycket ett "strandat skärgårdslandskap". Landskapstypen består av ett sprickdalssystem, nära besläktat med mälardalslandskapet längre norrut. Långsmala dalar breder ut sig dels i östvästlig men också i nordsydlig riktning. Tåby kyrkby är placerad just där ett sådant östvästligt dalsystem (Tåby-Kuddby) möter ett nordsydligt (Tåby-Furingstad-Tingstad). Själva byn ligger på en sandplatå som från norr skjuter in i Tåbydalen. Läget medger en vid utsikt över hela dalen. (Namnet Tåby kan tolkas som byn vid "tån" dvs mötesplatsen mellan dalarna.) Landskap av denna typ är vanligen mycket fornminnesrika och Vikbolandet utgör verkligen inget undantag från denna regel. Grannsocknarna Kuddby och Östra Husby är de fornminnesrikaste i hela Östergötland och Tåby står inte långt efter.
Socknens mest kända fornlämning torde vara "Ramunderborgen" det svenska fastlandets största fornborg, på gränsen mot Söderköping i socknens sydligaste del. Inom en radie av 400 m från utgrävningsplatsen finns de flesta av förhistoriens perioder rikt företrädda. Bronsåldern representeras av ett antal storhögar som bildar en ring kring Tåby och Kuddby kyrkor. Närmast ligger "Ljungens backe", utgrävd 1929 av Arthur Norden och daterad till bronsålderns period V. En annan känd storhögslämning är "Gröna högen" vid Grönhög strax norr om Tåby, Från äldre järnålder finns omfattande och välbevarade stensträngssystem och stora gravfält vid Almstad, Kämpestad, Brunneby och Skjorstad strax norr om Tåby, dessutom enstaka stensättningsgravar på snart sagt varje kulle runt omkring.
Det stora Kämpestadsgravfältet, anlagt under äldre järnålder fortsätter genom hela järnåldern. Däremot saknas gravfält från yngre järnålder vid Tåby kyrkby och Ljunga, de två byar som delar på sandhöjden vid kyrkan. Vid Skjorstads vägskäl står två runstenar från sen vikingatid.
Undersökningen kommer till
1993 blev det aktuellt att bygga ut den lilla sekelskiftesskolan. Planen var att uppföra den nya skolan strax norr om den gamla, på skolans fotbollsplan. De första kontakterna med de antikvariska myndigheterna visade att inga fornlämningar fanns på platsen. Den nya skolan ritades och entreprenörer kontaktades. På länsstyrelsen upptäckte man att platsen var lämplig för förhistorisk bebyggelse och gjorde en koll i fornminnesregistret. Detta och en snabb besiktning på plats gav svaret. Uppgifter från 1870-talet talar om att urnebrandgravar upptäckts vid ett flertal tillfällen vid grävning på Tåby kyrkogård.
Vid besiktningen hittas brända ben i en dikesskärning alldeles intill byggnadsytan. En arkeologisk förundersökning måste till och den startades Lucia 1993, i -150 och dimma, byggstart var planerad i januari. Allt som frilades frös omedelbart. Undersökningen kunde ändå avslöja massor med boplatslämningar och flera helt bevarade urnegravar. Anläggningarna, härdar, stolphål och gravar låg mycket tätt, nära 60 anläggningar på 140 m2. Det stod därmed klart att utgrävningen trots den lilla exploateringsytan skulle komma att bli mycket omfattande. Bygget måste skjutas upp en termin.
Undersökningen
Den arkeologiska undersökningen inleddes i april och pågick en månad. När det sedan under hösten stod klart att vägbyggen och lekplatsanläggningar skulle ta en lika stor yta i anspråk fick undersökningen fortsätta parallellt med skolbygget ytterligare en månad under hösten. Inom en mindre hägnad i östra delen av området låg ett 2x3,5 m stort hus uppfört i flätverksteknik. Spåren av flätverket kunde ses som svaga skiftningar i sanden och på stolphålen. Stolphålen bestod av rester av tätt sittande par av klena käppar som omgav flätverket. Huset kan förmodligen tolkas som ett vindskydd för utegående djur.
Bronsåldersgravar
Ett av de första kända urnegravfälten i länet Sammanlagt undersökte vi minst 38 gravar av olika slag. Vanligast var olika former av urnegravar, men ett stort inslag av ben och brandgropar utan kärl ingick också. Fem gravar har daterats med hjälp av fynd, de tillhör alla bronsålderns period V (ca 1000-800 f Kr). Ytterligare tolv gravar kan med hjälp av keramiken dateras till period V-VI. Utan att ännu ha tillgång till någon C14-analys av gravarna kan man därför med ganska stor säkerhet anta att hela gravfältet tillhör bronsålderns två yngsta perioder. När grävningen startade förväntade vi oss att hitta gravar från förromersk/romersk järnålder, eftersom vi fått ett C14-prov från en av gravarna daterad till övergången mellan dessa två perioder. Provet visade sig vara helt fel' Vid utgrävningen av graven hittades en rakkniv i brons som daterade den till bronsålderns period V. Fynden från ett gravfält av denna typ är mest enstaka små föremål av brons som lagts obrända ovanpå de brända benen. I Tåby hittades ett par dräktnålar, varav en välbevarad skivhuvudnål, några dubbelknappar och ett par flintpilspetsar.
Bronsålders och järnåldersboplatser
De boplatslämningar som påträffades var delvis ganska svåranalyserade. Detta gäller i synnerhet den södra halvan av utgrävningsytan där nära 250 stolphål fanns hopgyttrade på en yta av 300 m2. Dessa lämningar tillhör givetvis flera olika perioder, men i skrivande stund har bronsålder och folkvandringstid framkommit vid de C14-dateringar som gjordes vid förundersökningen. Klart är att minst 14 hus kan identifieras varav ett större hus med svängda väggar byggda av torv och en mittstolprad av kraftiga stolpar. Ett par mindre förrådshus och ett hägnadssystem syns tydligast.
Folkvandringstida järnframställningsplats
I mitten av området påträffades ett litet verkstadshus (2x3 m) med lerklinade väggar. Inne i huset stod resterna efter en lerkupolugn. Ugnen var försedd med en flera meter lång blästerkanal. Sot och kolrester utanför har kunnat dateras till folkvandringstid.
Vikingar Vikingatida och medeltida gård
I norra delen av undersökningsytan fanns lämningar av en vikingatida gård. Två hus överlagrade varandra. Äldst var ett långhus som vilade på en av småsten och lera uppbyggd syllram. Detta hus kunde med hjälp av ett flertal fynd dateras till sen vikingatid. Snett över detta låg ett något mindre hus vilket hade vilat på en syllstensram (torpargrund), en grundläggningsteknik som idag ju åter är i ropet. Detta hus kunde inte närmare dateras men fynd av ett par skärvor av stengodskeramik av 1200-talskaraktär kanske kan ge en antydning. Till vikingagården hör förmodligen också de två grophus som hittades strax norr om boningshuset. Det ena har använts som verkstadslokal medan det andra har haft okänd användning.
Original skriften
Utgrävningsplatsen
Åskvigg
Gravurna
Rakkniv
Ring
Nyckel
Ringnål
Järnugn
Boendemiljö
