Urtima ting vid Fristads gästgivaregård den 23 januari 1801. § 2

Som skomakaren Anders Bergren på Nybble ägor, av herr kronolänsman J.W. Axelgren, till detta urtima ting, instämts, närvarande erkände, att han den 22 nästlidna december förövat olovlig brännvinsbränning med en kopparlyftpanna. Alltså och i förmåga av 8 § , 1 momentet uti Kongl Majts nådiga förordning av den 15 oktober 1797 jämfört med Kongl kungörelsen av den 28 oktober förledet år, aktade häradsrätten rättvist, fälla Berggren, som under tillåten tid icke äger rätt därtill, till sextiosex riksdaler 32 skilling Banco böter och dömer honom sin panna icke till brännvinspanna ämnad, förlustig. Kommandes Bergren, i brist av tillgång till böternas gäldande, att i det stället för brott sitt bestraffas med tjugoåtta ( 28 ) dagars fängelse vid vatten och bröd å Linköpings slottshäkte.

 

Laga sommarting vid Höckerstad den 26 maj 1801. § 25

Saltpetersjudaren Sandsten på Skjorstads ägor, som vid sistlidne ting blivit av kronolänsmannen Axelgren, å dess sysslas vägnar instämd, men av sjukdom hindrad från inställelse företrädde sig på upprop och vidgav att han en längre tid vistats inom Tåby utan att hos pastor därstädes förete hindersbevis och icke rättade sig efter Kongl. brev av den 19 februari 1768 stadgar, böta fem riksdaler silvermynt eller en riksdaler 32 skilling specie.

 

Laga sommarting vid Höckerstad den 26 maj 1801.§ 34.

Å sysslans vägnar hade kronolänsmannen Johan Wilhelm Axelgren låtit instämma pigan Ingeborg Andersdotter på Skjorstads ägor med påstående enligt ett så lydanden memoral:

Å sysslans vägnar anhåller jag att pigan Ingeborg Andersdotter på Skjorstads ägor, som blivit lägrad och barn framfött, må varda genom stämning kallad till förestående allmänna sommartinget uti Björkekinds härad, att åläggas uppgiva sin lägersman och därefter för brottet lagligen böta.

Blackstad den 18 maj 1801

Johan Wilhelm Axelgren

På upprop Inställde sig parterna personligen varefter och i sammanhang härmed härads­rätten företog sig det av gifta torparen Petter Andersson i Målslätten på Ljunga ägor, mot pigan Ingeborg Andersdotter instämda mål, angående sanningen om det rykte hon om Petter Andersson utgjorde, som skulle vara fadern till det av Ingeborg framfödda oäkta barn eller i bevis därav, att han måtte för en sådan beskyllning lagligen befrias. Petter Andersson men, och tillstädes ej mindre än dess hustru Christina Håkansdotter. Och berättade Ingeborg, som tillförne tvenne gånger varit för lönskaläge lagförd, blivit av Petter Andersson, under den korta tid han uppehållit sig i dess hushägnad och med barn rått henne för hon den 10 sistlidna april på Skjorstads ägor framfött ett ännu levande gossebarn.

Petter Andersson, 39 år gammal, nekade till Ingeborgs hävdande och hans 60 år gamla hustru, med vilken Petter icke hade några barn, fritog honom i alla från en slik handling under försäkran att Ingeborg ..........mellan Petter och henne. Ingeborg utsade sig icke hava något vittne, varmed hon kunde även intyga Petter Andersson om lägersmålet och kronolänsman Axelgren fann icke något skäl att å Petter yrka i anseende härmed påstod ansvar å Ingeborg Andersdotters för tredje resan begånget lönskaläge.

Utslag.

Emot sitt anständiga förnekande kunde torpare Petter Andersson i Målslätten på intet sätt övertygas att hava plägat olofligt köttsligt umgänge med pigan Ingeborg Andersdotter emedan han icke måtte från att en ensam därföre rättsligen frikallas. Men däremot och som Ingeborg tredje gången måste med lönskalägesbrott betrodd. Alltså och i förmåga av 53 kapitlet och 55 kapitlet 5 § missgärningsbalken aktar häradsrätten skäligt fälla henne till 15 silvermynts böter eller 5 riksdaler specie ålägga henne att till Tåby kyrka utgiva 32 skilling och att därstädes undergå hemlig skrift och en avlösning. Skulle hos Ingeborg icke givas tillgång till böterna kommer detta att i stället avstraffas med 8 dagars fängelse till vatten och bröd å Linköpings slott.

 

Laga sommarting vid Höckerstad den 22 maj 1801. §52.

På därom gjord anhållan av inspektoren Petter Wrångström, såsom ägare till Västergården i Fristad aktade häradsrätten skäligt stadga vite av 3 riksdaler 16 skilling, vartill utom böter efter lag för skadans ersättande, den skall vara förfallen, som ofredar nämnda hemmans ägor, det vare sig med olovligen skogsåverkan, kalkbrott, oriktig kör och gångvägars tagande, gärdsgårdars och leds och grindars nedbrytande och låta kreaturs betande eller vad annat ologligt som finnes. Börande detta förbud att det bliver till efterrättelse han skall, en gång varje år offentligen uppläsas i Tåby kyrka och varda till åtlydnad.

 

Laga sommarting den 27 maj 1801 i Höckerstad. §54.

Till häradsrätten inlämnades följande handling:

Undertecknad upplåtit och försålt vårt ägande torp Målslätten kallat, som är beläget i Östergötland och Björkekinds härad samt Tåby socken och rusthållet Ljunga ägor på 50 års tid till torparen ärlige och välbeskedlige Måns Larsson samt dess kära hustru Britta Stina Jacobsdotter, emot en överenskommen summa å ett hundra nittiofyra riksdaler fyrtio skillingar efter riksgäldsmynt, vilka penningar vi den första med den sista fullkomligen bekommit haver och för den skull kvitterat varda. Kommer således förenämnde torparen Måns Larsson och hans kära hustru, barn och arvingar att åtnjuta nyssnämnda ägor och förmåner som i äldre tider och nu därtill göra, så åker som äng, beta på vitmossen, fiska i den så kallade Oxetorpasjön samt risbränsle på utskogen och försannerligen hamla av lövskogen.

 

Under föreskrivna tid varder torparen förbunden, att hålla stuga i så gott stånd, som det nu är emottaget, så till hus som gård, gärden med mera. Torparängarna på föreskriven tid kommer även årligen att betas av bruket för 4 riksdaler till rusthållet, vilket bör erläggas till den första oktober årligen. Så samt då femtio föreskrivna betalningarna är förbigånga och till ända lupna, kommer ovannämnda summa ett hundrade nittiofyra riksdaler specie eller 3.500 riksdaler kopparmynt av rusthållningen till dåvarande torpare hava utangå och torpet åter till rusthållet återgå. Föregående avhandling uppsatt med sunt förstånd i närvaro av tvenne vittnes närvaro i Ljunga den 4 oktober 1794.

Petter Holm    Ann Catharina Nilsdotter

Som vittne härtill underskriver Niclas Nilsson i Ljunga Petter Carlsson i Rådmansgården. Och blev denna handling i domboken intagen till att framdeles förekomma samt den skall ock märka tingsförmån.

 

§ 55.

Följande handling inlämnades till häradsrätten:

Undertecknad upplåter och försäljer vårt ägandes torphemman Målslätten kallat i Öster­götland och Björkekinds härad samt Tåby socken och på rusthållet Ljunga ägor beläget på förpantning av femtio års tid från den 4 oktober 1799 till trädgårdsmästaren Israel Tollsten och hans kära hustru Maria Johansdotter vid Mem, emot en överenskommen köpesumma stor två hundrade nittiofyra riksdaler 21 skilling 4 styver riksgäldsmynt, vilka penningar är i det första med det sista fullkomligen bekommet, och för den skull härmed kvitterad varda. Kommer således nämnda Israel Tollsten och hans kära hustru, samt barn och arvingar åtnjuta, nyttja de ägor och förmåner som i äldre tider och nu därtill höra, så i åker som äng beta på utmarken.

Fiske i den så kallade Oxtorpesjön, samt risbränsle på utskogen och försanneligen hamla lövskogen. Under föreskriven tid varder torparen förbunden att hålla torpet i gott stånd, som det nu är emottaget, så till hus som gärdesgårdar med mera. Även kommer torparen årligen att skatta eller betala till ovannämnda rusthåll fyra riksdaler, vilken sist den 1 oktober varje år bör erläggas. Ock slutligen när dessa föreskrivna femtio betalningsår äro förledna eller till ända, tillfaller detta torp med alla dess tillhörigheter Ljunga rusthåll emot betalning av då varande rusthållsägare ett hundrade nittio fyra riksdaler 42 skilling och 8 styver

 

Laga sommarting i Höckerstad den 29 oktober 1801. §78

Käranden, bonden Pehr Nilsson hustru Caisa Matsdotter i Nybble, till sockenskomakaren Anders Bergren i Hemmingsbo, med påstående, att han svaranden sistlidne sommar, i täppan vid Hemmingsbo kullfält och bortfört åtta stycken björkar, två aspar och fyra stycken aleträd, det måtte han för en slik oloflig åverkan böta, erlägga vitesförbudet två riksdaler samt ersätta ej mindre trädens värde än ålagt rättegångskostnad. På upprop inställde sig för käranden, hustrun, dess svåger bonden Anders Nilsson i Kåvrö, munteligen befullmäktige och svaranden personligen, som till bevis, att han ägde rätt efter gehag göra och låta, med den inom Hemmingsbo inhägnad befinteliga skog, företedde ett så lydande kontrakt, intaget i häradsrättens dombok för den 30 oktober 1788. Härmed tillkännagav kärandens ombud, att häradsrätten, genom utslag av den 27 maj sistlidna år, förklarat svaranden skyldig avträda torpet Hemmingsbo på Nybble ägor beläget, till käranden hustru. mot den avgivna löseskilling av ett hundrade trettioåtta riksdaler 2 skilling 8 styver specie, emot vilket utslag, som från Aradsrätten uppvisats svaranden, fanns hava i rättan tid vad erlagde till fullföljande och nästkommande lagmansting i länet.

På anledning härav trodde svaranden Bergren, att till dess vällofliga lagmansrätten, sig sitt utlåtande i målet avgivit, han trodde vara lika hållen vid den rättigheten och förmågan ifrån intaget kontrakt honom tillägges vilket utan av Anders Nilssons bestrides, under påståendet, att i fall svaranden kan skäligt låta målet vid torpet Hemmingsbo kvarbliven skog under förbud satt, på det att svaranden under tiden icke måtte ödelägga , hela den ..... i skada mark och således innan dess avflyttning, hugga den för alldeles onödigt.

Utslag.

Som häradsrätten den 27 sistlidna maj givna utslag i ..... av skomakaren Bergrens rättighet till torpet Hemmingsbo här upphörde och blivit överantaget på Nybble hemmans ägare hustrun Caisa Matsdotter, ännu icke vunnit laga kraft, utan beror på lagmansrättens prövning. Alltså, och innan välbemälte rätt sig däröver utlåtit, kan lyst och även främmande ännu sig icke yttra, utan altar skäligt tills vidare uppskjuta detta mål, medföra som på till det ting, som sedan lagmansrättens utslag fallit inträffa och varvid parterna själva stämda bör sig infinna, varmed beslut försedd. Bestämdes och på det den vid torpet Hemmingsbo ännu befintliga skog icke alldeles måtte förövas, rätten lyst skäligt med tio riksdalers vite vara förbjuden att hugga därå intill dess häradsrätten sig i ämnet utlåtit.

(Mål den 27 maj 1800 finns inte angående detta ärende.)

 

Laga sommarting vid Höckerstad den 25 maj 1803. 65

På därom gjord anhållan av frälseinspektören Peter Björling på Mem, aktade häradsrätten skäligt utfästa ett vite av tre riksdaler 36 skilling, vartill utom böter efter lag och skadans ersättande, den skall vara förfallen, som hädanefter i någon mått ofredar frälsehemmanet Torp med Nybble utjords ägor, det man sig antingen med olofligt betande, gärdesgårdarnas, led och grindar nedtager och för däröver med ovanliga gång och körvägars tagande, skogshygge eller lövträds avverkande. Börandes detta förbud, om därtill efterrättelse varda, skall och vid predikstolarnas i närliggande kyrkor uppläsas.

 

Laga sommarting vid Höckerstad den 27 maj 1803. §89

På därom gjord anhållan av förre nämndemannen Holsten Månsson i Blinnestad och Johan Carlsson i ...... , såsom ägare av tvenne hela kronoskatte rusthåll, aktar häradsrätten skäligt fastställa ett vite av tre riksdaler härtill, utom böter efter lag och skadans ersättande, den förfallen vara skall, som hädanefter beträdas ovannämnda hemmans ägor, det man sig med ovanliga kör eller gångvägars tagande, gärdesgårdar, led och grindars nedertagande och för därvarande olofligt skogshygge och löfbrott eller hädanefter olagligen gästa dess hus. Börandes detta förbud, om det skall medföra den åsyftade verkan en gång varje år uppläsas å predikstolen i Tåby kyrka.

 

Laga hösteting vid Höckerstad den 26 oktober 1803. §38

Uppå begäran av ägaren till Skjorstads hemman, bonden Jacob Olofsson därfinnandes, aktade häradsrätten skäligt att utsätta ett vite av två riksdaler, vartill utom böter efter lag och skadans ersättande, den förfallen vara skall, som tager med olovlig skogsavverkan, gärdesgårdarnas, leds, och grindars nedertagande å ovannämnda hemmans ägor hädans efter de, allom genom olagliga vägars tagande samt ofog på hemmanets ägor. Börandes dock, detta förbund, en gång varje år å predikstolarna i nästvarande kyrkor offentligen pålysas.

 

Laga vinterting i Höckerstad den 29 februari 1804.

Inlämnat till häradsrätten, men ej åtgärdad och med påskriften " Hög dumt."

I anledning av det att lofliga Björkekinds lagtima hösteting den 4 november 1803 begärt mitt utlåtande angående då instämda mål uppå gästgivaren i Fristad Lars Jonssons förklaring inför protokollet, för det han förnekat mig hästar vid ankomsten till Fristad den 10 augusti nästförledet år, samt även för dess notering i dagboken vid samma tillfälle, får jag således mitt svaromål nu avlämna. Denne Lars Jonsson har själv vidkänt att han förnekat mig hästar, således yrkar jag och påstår det straff och plikt som lag förmår.

Varest jag mest vistas och bor måste helt säkert ej behöva bevisa inför en slik karl. Han anförer att från Mariehof är ej mer än 3/4-dels mil. Samma längd av väg är det även från Söderköping och enär man reser därifrån kan ej vid Fristad nekas hästar. Det kan väl ej vara tillständigt för en gästgivare i Fristad äga rättighet så förfrågas personer som bo i orten varifrån de komma samt på eget infall neka en resande hästar. Lars Jonssons ursäkt att han ej själv skrivit sitt namn under annotationen emot mig, är jag intet sätt antagligen mindre laglig. Dess annotation var dessjämte hans namn där underskrivet. Så mycket mera bevisligt är att detta var hans eget, som denne annotation fick stå oöverkortad. Om Lars Jonsson ej själv skrivit detta utan någon skurk tillåtit sig slik skrivart, är det Lars Jonssons sak, att själv bevisa detta och lagligen tilltala denna vanvetting, men då denne annotation opåtalat antecknat. Dagboken är det Lars Jonssons ovillkorliga skyldighet att lagligen ansvara därföre och täcker lofliga tingsrätten rättvist pröva om ej denne Lars Jonsson härigenom gjort sig förtjänt av det straff enligt av honom anförda Kongl Gästgiveri förordning av år 1766, som befaller, att den hållkarl som med ovett ofredar resande, skall vara förfallen till sex par spö. Ännu mera kan ej annat än gästgivaren själv gjort sig härtill förtjänt då han kan begå ett slikt brott med en så skamlös och alldeles vettlös annotation i dagboken.

Mariehof den 27 februari 1804

Jacob C. Ridderberg Block

 

Utdrag ur saköreslängd den 17 maj 1804.

Böter efter åtal av kronolänsman Lindahl, torparen Jonas Nilsson, Beatelund under Mems säteri, för första gången idkat oloflig brännvinsbränning femton riksdaler tre banco samt förklarad förlustig den av Lindahl i beslag tagna bränneriredskap, bestående av en kopparlyftkanna, mått pipor, kylfat och kar.

 

Laga höstting i Höckerstad den 13 oktober 1804. §12.

Bonden Pehr Nilsson i Nybble, som uteblivit i ett av skomakare Anders Bergren i Hemmingsbo instämt mål, är efter kronolänsman Lindahls gjorda påstående till häradsrätten stadgade vitesbot, 2 skilling banco.

 

Utdrag ur saköreslängden 13 oktober 1804.

Efter instämning av pigan Lisa Catharina Knutsdotter i Torp böter för lönskaläge, och drängen Johan Petersson vid Mems frälsesäteris ägor vardera 3 riksdaler 16 skilling och giva till Tåby kyrka, han 1 riksdaler 16 skilling och hon 32 skilling, allt banco, samt därstädes undergå plikt och avlösning, så vida de efter brottets begående icke varit av den heliga nattvarden delaktig.

 

Laga vinterting i Höckerstad den 15 februari 1805. 38.

Företog sig häradsrätten till avgörande det från sistlidna ting hit uppskjutna mål mellan skomakaren Anders Berggren i Hemmingsbo, kärande, oh bonden Pher Nilsson i Nybble, svarande, angående av den förre senare ersättning från 1802 års gröda vid torpet Hemmingsbo, som Pehr Nilsson skulle egenmäktigt avbärgat och använt, enligt förra tingsrättens protokoll. Härvid inställde sig parterna personligen, av vilka Berggren uppviste Kongl Majts nådiga dom av den 30 oktober förelidet år mellan dessa parter, den nämnda rättigheten att under förpantning bebo torpet Hemmingsbo, vilket Bergren blivit förklarad berättigad i grund av Högberörda Nådiga dom, som tillika stadgade att Pehr Nilsson skulle gälda käranden dess lösen med fem riksdaler 24 skilling banco. Efter uppläsandet därav tillfrågades Pehr Nilsson, om han kunde visa laglig rättighet för sin överklagade åtgärd, att hava tagit befattning med Hemmingsbo ägor. Härtill svarade svaranden icke annorledes, än vad häradsrätten och lagens rättvisa dom. Sedan parterna därefter någon stämt med varann i ämnet samtecknat, blev även i godo och överenskommelse träffat att svaranden Pehr Nilsson inom sex veckor till käranden i allt betala 16 riksdaler 32 skilling banco, den senare helt och hållet nedlade käromålet och....................

Avsades:

Jämte det häradsrätten i förmåga av 20 kapitlet rättegångsbalken, som i dess kraft gäller vid fastställande av parternas instämmande inför rätta träffad ovannämnda överenskommelse var medels då svaranden uppfyller dess åtaganden kan mäkta ersättning fråga helt och hållet förfallar, kommer Pehr Nilsson, jämlikt 1 kapitlet 4 paragrafen utsökningsbalken att i grund av kronolänsman Lindahls gjorda påstående för självhandling böta sin ågjorda handling med sex riksdaler 32 skilling banco

 

Laga vinterting i Höckerstad den 22 februari 1806. § 81.

Meddelades laga fasta å ett helt kronoskatte kavallerireserv hemman Brunneby i detta härad och Tåby socken, som herr prosten och kyrkoherden Jon Wåhlander samt dess fru Catharina Margareta Juringius tillägnat sig för 4, 750 riksdaler av bataljonskirurgen Olof Wallberg och dess hustru B.C. Lagergren, meddelades tre uppbud den 14 februari, 16 maj och 18 oktober föregående år.

 

Lagtima hösteting i Höckerstad den 21 oktober 1806. § 36

Kärade uti ågången stämning organisten och klockaren Israel Ekstam i Tåby till kronobåtsmannen Niclas Ljung, med påstående, som innefattas uti ett så lydande memoral. Sedan jag enligt, så lydande överlåtelse. Undertecknade upplåter härigenom till klockaren och organisten Israel Ekstam i Tåby att ensam, fritt och obehindrad för i år bärga allt blivande sjöfoder i och vid den så kallade Oxtorpssjön för sin räkning, det som växer på de skiften och vanligen tillkommer mig att bärga. Därföre han till oss redan betalt tre riksdaler 16 skillingar riksgäld, som nu kvitteras, men då bärgningen är slutad och det någorlunda förstår, skulle betals oss en riksdaler 32 skilling, vilket härmed våra egenhändiga underskrifter bekräftar. Målslätten den 29 augusti 1806

Magnus Persson Israel Tollsten Nils Hagfelt.

Då jag blivit berättigad bärga i och vid Oxtorpssjön, har båtsman Niclas Ljung begagnat avslå och bortföra allt sammans, varföre jag ödmjukast anhåller om laga stämning å bemälte båtsman Ljung till nästa hösteting, som börjar vid Höckerstad den tjugofjärde i denna månad, han måtte åläggas till mig utelämna det bärgade fodret samt dessutom böta för sitt olagliga tillgrepp och ersätta mig rättegångskostnader efter räkning. Även förbehåller öppen talan i allt som detta mål angå kan.

Tåby den 4 oktober 1806.

Israel Ekstam

Vid upprop av detta mål tillstädeskom käranden och anmälte, att detsamma vore honom och svaranden emellan i godo och vänlighet avgjort och förenat. Varvid häradsrätten aktade skäligt låta bero och förbliva, som avsade.

 

§40.

Inlämnades en till häradsrätten ställd så lydande skrift:

I så dyra och tryckande tider är för mig omöjligt som sjuklig, med arbete och försynen av de givmildas händer mig tilldelas, kunna med kläder och föda mig försörja mig och fyra, som ock sjukliga barn, nödgas därföre i största ödmjukhet hos herr lagmannen och lofliga rätten anhålla, att mina barns förmyndare förre nämndemannen Jonas Carlsson i Tåby rådmansgård, måtte tillåtas av deras i arv  efter fadermodern tillfalla medel utgörande 32 riksdaler 47 skilling riksgäld med upplupen ränta, åtminstone för i år meddela fyra riksdaler banco till understöd. Cajsa Jönsdotter på Målslätten i Tåby socken på begäran igenom Israel Ekstam." Efter uppläsandet härav och enär i nämnden intygades Cajsa Jönsdotters behövande tillstånd. Så aktade häradsrätten skäligt till henens ansökning bifalla, i följd varav hon äger, att av barnens förmyndare, förre nämndemannen Jonas Carlsson i Rådmansgården, för innevarande år av arvsmedel uppbära och till myndlingarnas nödigas behov av ovannämnda fyra riksdaler banco, i dom avsedes.

 

Laga hösteting i Höckerstad den 21 oktober 1807. § 7.

Företeddes hos häradsrätten en så lydande handling:

Följande kontrakt om Målslätten torpen är slutad och överenskomna:

1) Upplåter jag, såsom arrendator av Ljunga profossboställe till bonden Petter Larsson från Beteby i Dagsbergs socken torpen Målslätten på nämnda boställes ägor till arrende på tio års tid eller från Mickaeli detta år till samma tid år 1817, utan vidare avgift om året än ett nu Mickaeli kontant summa stor två hundrade riksdaler riksgäldssedlar, som utan ränta efter ovannämnda tid 1817 av mig eller mina arvingar återbetalas.

2 ) Magnus andel av Egelsjökärret åtföljas torpet, med förbehåll, att Petter Larsson detsamma avröjer och gir däröver upprättar, lika den jag över min anpart av nämnda kärr uppgräver.

3 ) Gärdesgårdarna och diken vidmakt behålles och återlämnas efter ovannämnda tid, så väl som åker och äng, i fullgott stånd.

4) De hus som vid avträdet och för torpets behov nödiga finnes, kommer av mig att då betals efter överenskommelse eller i nämndemans ordom.

5) Boställets andel av fisket i Oxtorpssjön får Petter begagna, dock om jag vill någon gång nyttjat, får det ej förnekas.

Ljunga den 17 augusti 1807.

I.G. Åkerman

Som närvarande vittnen härlika Magnus Pehrsson             Petter Jonsson

På andra sidan för torpet Målslätten utsatta 200 riksdaler riksgäldssedlar nu till mig på nedanstående dato, kontant betala, varföre detta arrendekontrakt får lagfinnas till säkerhet för arrendatorn på 10 år, efter vilkets förlopp jag förbindet mig hela summan återbetala och är härmed som propore skuld, försäkras

Ljunga boställe den 17 augusti 1807

J.G. Åkerman, arrendator på 30 års tid av Ljunga boställe. Som närvarande vittnet härledes

Magnus Pehrsson                 Petter Jonsson

Efter uppläsandet härav avsades att denna handling skall ordagrant i domboken intagas till vederbörandes framtida säkerhet och efterlevelse, som den kraft och verkan lag förmår.

 

Laga hösteting i Höckerstad den 21 oktober 1807.§ 14

Inlämnades till häradsrätten en så lydande handling:

Undertecknade upplåtit och försålt vårt ägande torp Målslätten kallat, som är beläget i Östergötland och Björkekinds härad samt Tåby socken 'och rusthållet Ljunga ägor på 50 års tid till torparen ärlige och välbeskedlige Måns Larsson samt dess hustru Brita Stina Jacobsdotter, emot en överenskommen summa av etthundrade nittiofyra riksdaler fyrtiotvå skillingar åtta runstycken riksgäldsmynt, vilka penningar den för­sta med den sista fullkomligen bekommit haver och för den skull kvitterade varda. Kommer således förenämnda torparen Måns Larsson och hans kära hustru, barn och arvingar att åtnjuta och nyttja de ägor och förmåner som i äldre tider och nu, därtill körer, så i åker som äng, beta på utmarken, fiska i den så kallade Oxtorpasjön, samt risbränsle på utskogen och försvarligen hamla lövskogen och under föreskriven tid vara torpägaren förbunden att hålla torpet i så gott stånd som det mu är emottaget, så­väl till hus som gärdesgårdar, meddela torpägaren på förskrivna tid även årligen att skatta och betala fyra riksdaler till rusthållet, vilket bör erläggas till den första oktober varje år. Så sant de femtio föreskrivna förpantningsåren förbigågna avlämnas till ända lupit överenskomna ovannämnda summa ett hundrade nittiofyra riksdaler fyrtiotvå skilling åtta runstycken eller 3.500 daler kopparmynt av rusthållets dåvarande innehavare återgå och torpet åter till rusthållet återgå.

 

Laga hösteting i Höckerstad den 21 oktober 1808. §6

Blev en så lydande handling till, häradsrätten ingiven:

I betraktande därav, att min käre son Olof Nilsson, under all min änkotid och ifrån det hans ålder och krafter medgåvo, med arbete samt gårdsbrukets skötsel gått mig tillhanda, utan att hava undfått någon annan lön än nödvändiga kläder och föda, men min andra son Anders Nilsson, däremot genom åerstjänster med åtföljande löner haft tillfälle sig förkovra, så väl som att min avledna dotter i fullo undfått sitt fädernearv samt vid sitt ingångna gifte det understöd som husets förmåga möjeligen kunde medgiva, har jag såsom någon fast erkänsla, för ovannämnde min käre som Olof Nilsson ådagalagda barnsliga och ömma tillgivenhet, härigenom och i kraft härav, samt emot det att han i min återstående livstid drager försorg om min föda, kläder och nödvändiga behov och skötsel på min ålderdom och åkommande sjuklighet samt besörja min begravning, då den Högste behagar mig hemkalla, med varn han samt fri och otvungen vilja, givit och skänkt honom Olof Nilsson all den egendom, som jag antingen nu äger eller vid min dödstimme lämnar efter varder, så att jag ingenting förbehåller, än att i min livstid nyttja mina gång och sängkläder, och i följe varav min andre son Anders och dotterdottern icke äga någon den minsta arvspretentioner till min kvarlåtenskap, vilken jag härigenom bortskänker utan undantag, av vad helst vara må.

 

Emot denna min kära moder mig visade godhet, avlägger jag Olof Nilsson, härmedels min barnsliga tacksägelse, samt förbinder mig på det kraftigaste, att efter yttersta förmåga draga försorg om min kära moders kläder, föda och skötsel, så länge hon lever samt vid hennes död befordra dess lik anständigt till sitt vilorum, så vida den Högste behagar förläna mig livstiden efter min kära moders död. Denna ömsesidiga avhandling , överlåtelse och förbindelse hava vi med namn och egenhändigt bomärke i tillkallade vittnes närvaro stadfästa, som skedde i Söderköping den 15 oktober 1803.

Catharina Olofsdotter i Oxtorp och Tåby socken.             Olof Nilsson

Ombudna vittnen till detta gåvobrev om denna frivilliga avhandling underskriva H.J. Lindstedt             J. Scherlund

Att denna handling skulle i domboken ord ifrån ord intagas, vederbörande till framdeles säkerhet och efterrättelse, samt den kraft och verkan som lag enligt är.

 

Laga höstetinget i Höckerstad den 22 oktober 1808. § 51

Företrädde änkan hustru Cajsa Jönsdotter i Brunneby och anhöll, att till kläder, föda och uppehälle för sina med ess avledne man bonden Anders i Oxtorp i livstiden sammanavlade, omyndiga och minderåriga barn, av deras arvsmedel utgörande 500 riksdaler kopparmynt, utbekomma hälften, varav hon så mycket mera voro i behov, som en del av barnen redan voro till den åldern komne, att de fordrade undervisning i kristendom. Ock som barnens tillförordnade förmyndare, bonden Jonas Carlsson i Rådmansgården, skrifteligen förklarat sig däremot icke hava något att påminna. Alltså aktade häradsrätten skäligt tillåta hustrun Cajsa Jönsdotter att till de omyndiga barnens föda, klädnad och undervisning, nu genast få uppbära hälften av deras arvskapilal eller tretton riksdaler 42 skilling 8 runstycken, åligganedes likväl av förmyndaren noga tillse, det penningarna i och för sitt rätta ändamål användas.

 

Laga. vinterting i Höckerstad den 19 februari 1808. § 5

Kammarjunkaren högvälborne herre baron von Saltza på Mem förekom och uppviste ånyo för häradsrätten den geometriska karta över hemmanen Blinnestads och Torps ägor som år 1702 blivit upprättad av lantmätaren Anders Mörn, med anhållan, att som bonden Hollsten Månsson i Blinnestad och gästgivaren Johan Jaensson i Fröberga, vilka i egenskap av förmyndare för avlidna bonden Jon Carlsson i Blinnestads omyndiga barn å förledet hösteting, då denne ovannämnda karta för häradsrätten till stadsfästelse företeddes.

Däremot protesterades icke, enligt häradsrättens beslut, genom stämning till detta ting den talan Dagligen fullföljd, häradsrätten nu själva ville meddela herr baron den berörda fastställelsen. Detta övervägdes och alldenstund Holsten Månsson och Johan Jaensson icke begagnat sig av häradsrätten dem givna tillåtelse att genom stämning till detta ting lagligen fullfölja sin talan, för den skull aktade häradsrätten skäligt omförmälte karta till vederbörlig framtida efterrättelse och säkerhet med deras kraft gilla och fastställa varom bevis skulle meddeles ej mindre genom påskrift å själva kartan, än utdrag ur domboken.

 

Laga vinterting i Höckerstad den 19 februari 1808. § 47.

Till detta ting hade kronolänsmannen välaktade Magnus Fredric Lindahl, å sysslans vägnar, låtit instämma ordinarie kronobåtsmannen Fyrberg och Stafstedt, med påståendet om laga böter och ansvar för det de å söndagen den 3 sistnämnde februari under eder och svordomra, med hugg och slag överfallit skomakaredrängen Sjögren uti livgrenadier Fyrkrantz stuga. Vid målets upprop inställde sig parterna personligen tillika med skomakaredrängen Sjögren. Berättades svaranderna vara underrättade därom, att Sjögren, så väl dagar som nätter vistades hos Fyrkrantz hustru, funnit sådant stridande emot anständighet, varföre de den sistlidne månad klockan omkring 9 om aftonen i sällskap med båtsmannen Friman och livgrenadieren Grönlund, förfogat sig till Fyrkrantz stuga, för att efterse om han vore där, samt i sådan händelse taga honom med sig därifrån. Då de kommit innemot stugan, hade de blivit varse Sjögren, vilken klappat på dörren och begärt att få komma in, under yttrandet: " Du skall gärna få ligga hos henne i natt, endast jag slipper in." I det samma hade dörren öppnats, då Sjögren ingått och en annan karl, den svaranderna i riktigt, för mörkrets skull, kunnat igenkänna, men vilken de tyckte lika en på orten vistande vävare, gått därifrån. Härefter hade de ingått i stugan, då svaranderna på ett väl eftertryckligt sätt föreställt Sjögren, att hädanefter avstå från allt umgänge med Fyrkrantzs hustru, men icke hade de på minsta sätt ofredat honom.

De av kronoåklagaren åberopade vittnen, båtsmannen Friman och livgrenadier Carl Grön­lund, emot vilka något lagligt jäv icke anfördes, företrädde härefter vanliga sanningseden, varnades för mened, och var för sig hörda berättade. Däruti gemensamt instämde, att de tillika med svaranderna varit i Fristad om söndag förleden månad, hade Stafstedt vid pass klockan 9 på aftonen föreslagit vittnena, att gå till Fyrkrantz stuga, för att, som orden föllo, efterse huru de där hushållade. Detta hade de även gjort. Då de dit kommit hade dörren varit igenlåst, men på Stafstedts tillsägelse, skall Sjögren öppnat den, varefter sedan de alla inkommit i stugan. Stafstedt hade gått bort till Sjögren, som suttit på en kista, samt under fråga vad han hade där att göra med en ärlig mans hustru, slagit honom några örfilar och dragit honom ner på golvet, varefter Fyrberg med en rörpåk givit Sjögren, i sätet, flera rapp. varefter Sjögren sprungit ut. Vittnena erinrade sig att Stafstedt under händelsen svurit och hade hustrun Fyrkrantz anmodat svaranderna att de skulle taga Sjögren med sig, även som att denne senare gråtit och bett att få slippa stryk. Vittnena skall sedan i sällskap med svaranderna gått tillbaka till Fristad, utan att något vidare varit nämnt därom. Sedan vittnesmålen blivit uppläste och erkända, tillstodo såväl Stafstedt som Fyrberg att de, på sätt vittnesmålen innehålla, slagit Sjögren, vadan kronoåklagaren å dem yrkade böter.

Utslag

Alldenstund svaranderna Fyrberg och Stafstedt själva erkänt, vad jämväl genom vittnen, blivit upplysta att en söndags afton förleden månad, i livgrenadieren Fyrkrantz stuga i så måtto ofredat skomakaredrängen Sjögren, som Stafstedt, efter hava givit honom tvenne örfilar, dragit honom ned på golvet, då Fyrberg slagit honom åtminstone tre slag med en rörkäpp, varunder Stafstedt jämväl utfarit i eder och svordomar. För den skull, och i förmåga av 3 kapitlet 1 och 6 paragraferna, jämfört med 35 kapitlet 3 och 4 paragraferna missgärningsbalken, prövar häradsrätten skäligt fastställa, det de skola böta, Stafstedt för tvenne örfilar tre riksdaler, för svordom och hetsighet en riksdaler och Fyrberg för trenne slag, utan bevisligen åkomma fyra riksdaler 16 skilling, varjämte och som därtill gittat visa, att händelsen skett efter klockan 9 på söndags aftonen de bägge för sabbatsbrott komma att böta varder sina 10 riksdaler, allt silvermynt. Skolandes dessa böter av Stafstedt med 4 riksdaler 16 skilling och Fyrberg med fyra riksdaler banco. I händelse hos svaranderna ej finnas tillgång till dem ådömde böter kommandendes i följe av 5 kapitlet 4 paragrafer straffbalken vardera njuta åtta dagars fängelse vid vatten och bröd å Linköpings slott.

( OBS. livgrenadier Johan Fyrkrantz var då tillfångatagen och vistades i Frankrike )

 

Laga vinterting i Höckerstad den 21 februari 1809. §4.

Till häradsrätten ingavs en så lydande handling.

Med följande villkor av undertecknad, det arrende jag med Kongl Maj:t och Kronan å indragne profoss bostället Ljunga i Tåby socken och Björkekinds härad ingått och det till kammarjunkaren högvälborne baron E. Fr. von Saltza, med den växande grödan överlämnas den 28 maj detta år:

1 ) På denna dag har jag kontant bekommit två hundrade riksdaler riksgäldssedlar och nästa midsommardag den 24 juni detta år, skall återstående tre hundrade riksdaler riksgäldssedlar betalas till mig mot kvitto.

2 ) Gården tillträdes genast sådan den befinnes utan ansvar å min sida för husrötan, och avflyttar jag sedan fodret är uppgivet eller den 28:e nästkommande maj.

3 ) De penningar jag av torparen Petter Carlsson i Målslätten för torpet emottagit, skall jag till honom återlämna, så att torpet ej med skuld besväras, men om husen för tillträdaren själv med torparen överenskomma, även skall gårdens onera för förra årets gröda av mig innan avflyttningen betalas, men allt som till detta år hörer, kommer högvälborne herr baron själv att gottgöra, såväl som halva brännvinsskatten.

4 ) Vid vårsåningen får herr baron nyttja ett par av mina dragare med därtill nödiga åkerredskap.

Med förstående till alla delar nöjd försäkrar. Mem den 19 januari 1809.

Edward Fr. von Saltza          F.H. Åkerman Som tillkallade vittnen härtill

O.J. Rosenqvist                    A, Lundberg

Efter uppläsandet härav avsades:

att denna handling skall till vederbörlig framtida säkerhet och efterrättelse samt den kraft och verkan ... förmår, i domboken ordagrant intagas.

 

Urtima ting vid Ljunga by i Tåby den 20 januari 1809.

Till rannsaknings företagande över profossen Lars Jonsson, förre artilleristen Anders Palm, hållkarlen Carl Carl Fahlberg och dess hustru Stina Andersdotter samt gossen Johannes Petersson, alla ifrån Söderköpings stad, vilka anklagades för en mängd inbrottsstölder förövade dels inom detta härad, dels å åtskillige andre orter, av kronolänsman välaktade M. Fr. Lindahl den 10 sistlidne i Söderköping blivit gripne och i stadshäktet därstädes inbragde. Sedan kronofjärdningsman Joh. Pet. de Try i Fyrby, vilken i anseende därtill, att kronolänsmannen Lindahl denne morgon, vorden så häftigt angripen av sjukdom, att han omöjeligen själv kunnat sig inställa, av honom blivit beordrad att å dess vägnar rannsakningen övervara, anmäla att ej allenast efter anställd vederbörlig husvisitation hos torparen Jonas Jonasson i Ektorpet under Mems säteri, än även uti skogen å så kallade stadshagen, funnit åtskilliga säckar med tjuvagods, vilket allt nu vore hitfört. Så blev urtima tinget, om termin vartill konungens respektive befallningshavande i länet vorden behörigen kungjord, med å följande rättegångsfrid vanligt sätt utlyst, varefter de anklagade, särskilt och i följande ordning urtima häradsrätten föreställdes nämligen:

 

1. Lars Jonsson, som lång och smal till växten samt efter utseende av god kroppsstyrka, berättade på tillfrågan, sig hava uppnått 28 års ålder, vara född i Hägerstads socken, Kinda härad och detta län av ännu levande, fadren daglönaren Jon Jonsson samt avlidna modern Inga Carlsdotter. Efter det Lars i flera år vistats hemman hos sina föräldrar och jämväl tjänt på åtskilliga ställen, samt sist hos herr kaptenen Nordenstolpe i Söderköping, har han därstädes för omkring ett år sedan blivit antagen till profoss. Vidgående, att han för begången inbrottsstöld i Drothems socken av Hammarkinds häradsrätt vorden dömd straff av 13 par spö, vilket han jämväl undergått tillika med den ådömda kyrkoplikten.

Tillsagd, att avgiva en uppriktig och med sanningen överensstämmande bekännelse om alla de stölder han förövat, så väl här i häradet, som å andre orter, uppgav Lars Jonsson dels av sig själv, dels därom påmind av de personer, hos vilka stölderna blivit begångna, och som av ryktet underrättade om desse tjuvars häktande, nu tillstädes kommit, att i samråd och gemensamt med ännu icke arresterade torparen Peter Jonsson, förr i Frulöht under Söderköping boende, begått dylika förbrutelser å nedanstående ställen ....Uti Bjärstads by, belägen i Kuddby socken, varest de natten emellan den 16 Och 17 oktober förledet år, meddelöst tjuvnadsbrott inkommit i tvenne särskilda bodar, samt därstädes borttagit åtskilliga persedlar, vilka av ägarna närmare uppgivna, av Lars Jonsson vidkända, samt på följande sätt värdet.

Från hustru Kerstin Eriksdotter

6 lispund rågmjöl

1/4-dels tunna salt

5 marker kött 10              

1/2 fjärding strömming      

2 kappar havre                    

1 skålpund vitt ullgarn        

1 par kängor 

1 gammalt förkläde           

Hos drängen Anders Nilsson

1 Grön vadmalsrock          

1 dito            

1 vadmalströja            

7 skjortor     

1 skinntröja   

2 a : 9 Hos drängen Anders Nilsson

1 kapprock   

3 skjortor      

2 löskragar    

1 bomullskläde                

1 bomullsmössa                 

1 par vantar och 1 par handdukar            

1 ask             

Hos Bonden Sven Andersson i Svällestad.

Varest de nyss nämnda sätt ingått i en bod samt därstädes, enligt en av bemälte Sven Andersson ingiven skriftlig förteckning, vilken för Lars Jonsson upplästes och av honom erkändes bortstulet följande:

1 duk           

6 3/4 alnar cattlin                

2 alnar sockerduk           

1 bommullssjal                  

1 cattuns förkläde              

1 vit bomullströja               

2 skjortor      

4 bomullshandukar         

2 par handskar                 

1 mörkblå rock                 

1 fruntimmers kapprock     

1 aln vallmar   16 skilling

2 alnar tyg      12

14 anlnar blågarnsväv        

13 marker lin a 8 sk.       

14 marker hamptågor       

7 marker ull a 16 sk.         

Kontante pengar                 

Matvaror      

 

Uti Grevstads by , detta härad och Å socken, där Peter Jonsson, som då jämväl medhaft sin son Johannes, först med tjuvanyckel öppnat en bonden Carl Nilsson bod, därstädes borttagit.

6 lispund rågmjöl                 

3 lispund kött               

6 marker fårkött                

varefter de förfogat sig till ett annat ställe i samma by, var Lars inkrypit genom ett fönster i boden, erkännande att han därifrån borttagit följande av bonden Peter Carlsson, samt av dess tillstädesvarande hustru Anna Andersdotter nu uppgivne saker, nämligen:

1 ankare brännvin, innehållande

tillsammans 14 kannor         

3 beredda fårskinn            

5 pund lin     

4 förkläden    

1 sjal          

1 silkessjal  

1 vitt netteldukskläde          

2 bomullsstrumpor            

Natten mellan den 7 och 8 januari innevarande år i Unnerstads by och Kuddby socken hos bonden Bengt Hansson

14 1/2 kappar råg              

2 lispund vetemjöl             

2 lispund fint vetemjöl       

2 kappar ärtor    

              

Hos änkan Kerstin Botvidsdotter

1 fläsksida om 2 lispund      

Uppgav förre nämndemannen Jonas Carlsson i Rådmansgård och Tåby socken, att den 31 sistlidne december hade om aftonen, genom inbrott, honom blivit frånstulen

1 fläsksida om 2 lispund

15 marker     

Fårkött efter 3 får               

Åtskillige matvaror              

1 ny säck      

1 gammal säck                  

Vit ull

Summa sammanlagt, 91 riksdaler 45 skilling 4 runstycken, vilket allt av Lars Jonsson, såsom delaktig i denna stöld, erkände.

Utom förre nämndemannen Jonas Carlsson i Rådmansgården framstodo alle ovannämnde personer, för vilka stölderna skett, intygades käranderna var av god frejd och fingo alltså, jämlikt 17 kapitlet 1 § med ed sin vite och erhålla, att de, vid att hos dem uppräknade  stöldgods, av Lars Jonsson erkände stölder, förmistat vad de förut angivit, så sant den Gud hjälpe skulle till liv och själ. Vidare tillstod Lars Jonsson, förutom i detta härad hava begått följande stölder:

I Bjärby, Törnevalla socken, varest han i sällskap med torparen Peter Jonsson i Frulöht och dess son Johannes , bortstulit de i konungens respektive befallningshavande i länet kungörelse av den 19 sistlidne december efterlyste persedlar. Uti en gård i Skärkinds socken, ej långt från Skärkinds kyrka, där han tillika med Peter Jonsson fråntagit

1 par byxor

2 kuddar

1 fjädertäcke

1 större och 1 mindre ankare brännvin

1 böss och

1 höjvelsstråke

men kunde Lars Jonsson uppgiva gårdens namn eller tiden då denna stöld skett. Hos bonden Gustaf Andersson i Lilla Torslunda, Löths socken och Memmings härad, i sällskap med förenämnde Peter Jonsson och förre artilleristen Anders Paln, åtskillige klädespersedlar, mjöl, ärtor och matvaror.

I Hollstad, Lösings härad och Tingstads socken, i sällskap med Peter Jonsson och hållkarlen Fahlberg, varest de först i ett öppet stall borttagit såg samt en hötstång och sedan uti en bod, på ett annat ställe i samma by 1 yxa, 1 par kardor samt en fjärding jordpäron, förfogandes sig därifrån till Restads by i nämnda härad och socken, varest de på tvenne ställen bortstulit:

2 kopparkittlar med några andra saker, dem Lars icke kunde erinra sig.

Uti en gård i Skälv, Löths och Borgs socken, i sällskap med gossen Johannes Petersson borttagit 1 enbetsvagn,1 sele och 1 töm och erkänner han sig ensam hava förövat stöld hos gruvfogden Olof Olofsson i Ormestorp och Skällviks socken av ett sockerskrin med inneliggande tång av silver, 3 a 4 penningar i värde. Sedan Lars Jonsson gjort denna berättelse och försäkrat att han icke hade något  vidare att erkänna, så tillkännagav herr stadsfiskalen Hofflund i Söderköping, närvarande, att han för den någon tid tillbaka i Grevby, Mogata socken och Hammarkinds härad timade, i konungens respekterade befallningshavnde den 9 sistlidne december utfärdade kungörelse, ovannämnde stöld skäligen misstänkte Lars Jonsson. Denne härom tillspord, förnekade väl i början stölden, men omsider, efter erhållna allvarsamma och ömma förmaningar, att bekänna sanningen, vidgick han riktigheten därav, samt tillstod att han i sällskap med Peter Jonsson och dess son, gossen Johannes Petersson detsamma förövat. På av särskilde domhavanden gjord tillsägelse, att nogan uppgiva förloppet vid varje av de ovan uppräknade stölder, förklarade Lars Jonsson, att sådant vore för honom alldeles möjeligt, endast endel blivit begångna för längre tid tillbaka och han även­som i anseende till missranken av följderna, för närvarande icke kunde erinra sig de därvid förfallne särskilda omständigheter.

Berättade likväl, att vid de flesta tillfällena så tillgått, att förre torparen Peter Jonsson, vilken en längre tid varit försedd med falska nycklar, omkring ett tiotal, med densamma öppnat de tillstängda dörrarna, därigenom inkommit i husen, samt tillika med Lars borttagit allt vad som varit till hands, varefter Peter Jonsson, som vanligtvis haft med sig egen häst och åkdon, fört sakerna hem med sig till Frulöth, varvid han bodde.

Tilläggandes, att han därav ens dess bekommit något obetydligt, ehuru den överenskom­melsen dem emellan varit träffad, att Lars jämväl skulle hava delaktighet, samt att störste delen av de saker, vilka han på sin del behållit, blivit lämnade till hållkarlen Fahlbergs hustru, för vilken han stölderna upptäckt och som mot viss betalning åtagit sig försäljningen av tjuvagodset. Vidare berättade Lars Jonsson, på frågan, att han av Peter Jonsson, vid dess resa till Småland, till låns erhållit de hos honom vid arresteringen funne, fem stycken falska nycklar, av vilka han ämnat betjäna sig vid tilltänkta stölders förövande, samt att Peter Jonsson påmint för Lars en gång, att han från bryggaren Appelman i Söderköping bortstulit en mindre kopparkittel.

I ordning förekallades

2 Gossen Johannes Petersson, som medelmåttig till växten samt efter utseende av goda kroppskrafter, uppgav sig vara omkring 15 år gammal och född i Örsjö socken av detta län, av fadern förre torparen Peter Jonsson i Frulöth och avlidna modern Lisa. I någon riktig tjänst har Johannes aldrig varit antagen, utan dels uppehållit sig hemma hos fadern, dels strykit omkring i orten och fått födan genom tiggande. För tjuvnads skall han tillförne aldrig varit anklagad och icke heller dylikt brott, förövat eller däruti varit delaktig, förrän i februari månad förledet år, då han på dess faders, ovannämnde Peter Jonssons, tillsägelse, att följa med sig en gång om natten förfogat sig till Skjorstads by i detta härad och Tåby socken, varest fadern efter att hava underrättat Johannes, det hans avsigt vore att därstädes begå stöld, samt tillsagt honom att stanna kvar hos hästen och efterse om någon skulle komma, ingått i byen och efter någon stunds förlopp återkommit samt med sig haft trenne säckar mjöl och en sida fläsk, vilket han lagt på vagnen samt vid hemkomsten insatt i boden.

Tillstädesvarande bonden Jacob Olofsson i Skjorstad, uppgav efter förestavad edgång, att han vid detta tillfälle förlorat

4 1/2 lispund fläsk, värderat till                 

6 lispund vetemjöl             

7 lispund kornmjöl            

Rågmjöl efter en tunna råg, grövre och finare.         

Kort därefter, i samma månad, skall han vidare åtföljt sin fader till Skällingstad, detta härad och Tåby socken, där fadern på lila sätt uppgått och bortstulit från rättaren Jonas Jansson därstädes åtskillige matvaror, bestående av fläsk, ärter, kött och mjöl, dem Johannes ansåg kunna uppgå i värde till 2 riksdaler. Tillsagd av sin fader har han jämväl i april månad förledet år åtföljt honom till Skarpenberga detta härad och Å socken, då Johannes under det fadern uppgått till gården att stjäla, hållit med hästen på vägen, men som någon åkt förbi honom, samt frågat honom varföre han där hållit stilla, hade han av fruktan att bliva upptäckt, genast begivit sig hemåt, dit fadern, efter någon stunds förlopp kommit och medfört en säck med spannmål och några andra saker, dem Johannes nu ej kunde påminna sig, men av tillstädesvarande hustru Stina Jonsdotter, hos vilken stölden skett, nu uppgav ed haftades, samt sålunda värderade, nämligen:

3/4 tunna korn                     

2 marker lagarn och en mark blågarn         

1 par tyska skor                 

Summa 32 riksdaler 16 skilling.

Vidare bekände Johannes, att han jämväl deltagit uti de av Lars Jonsson här förut omnämnde stölder i Grevstad, Å socken, Svällestad, Kuddby socken och detta härad, Skälv i Löth och Borgs socken av Memmings härad, Grevby i Ogatan socken av Hammarkinds härad samt Bjärby i Törnvalla socken, men någre flere eller mindre tjuvnandsbrott, försäkrade Johannes sig icke hava förövat, varken ensam eller i sällskap med andre.

På särskilde frågor berättade Johannes, att hans fader den 10 sistlidna, bortrest till Småland för att bortsälja en del av tjuvagodset samt med sig haft tvenne av sina småbarn, en gosse och en flicka, tillika med sju stycken falska nycklar, att han av fadern nyttjade ställe till tjuvagodsets gömmande i skogen uti, så kallade Stadshagen, ej hade någon vidare kunskap, än att han en gång följt med honom därigenom till staden, hade fadern för honom, med handen utvist ett ställe vid en kulle, under yttrande: " där ligger en säck ", men aldrig skall Johannes Ensam eller i faderns sällskap varit där.

Härefter förekallades

3 Hållkarlen Carl Fahlberg, som liten till växten, men efter utseende av starka kroppskrafter, utsade sig vara 48 år gammal, född på Säterö ägor i Motala socken av, med döden avlidne fadern torparen Alexander samt ännu levande modern Lisa Jonsdotter.

Sedan Fahlberg kommit något till åren har han tjänst hos andre, samt jämväl någon tid varit antagen till brukare av Skarpinge i Drothems socken, varefter han omkring 12 års tid vistats i Söderköping, samt under denna tid merendels bestritt hållkarlstjänsten därstädes.

Erkännande att han i nämnda stad för omkring 9 år sedan vorden för begången stöld avstraffad med ellova par spö. Något brott inom detta härad förnekar han sig hava begått och kunde icke heller därom övertygas, men erkände därimot frivilligt, att han övertald och lockad av torparen Peter Jonsson och profossen Lars Jonsson, något före sistlidna julhelg, i deras sällskap, begivit sig först till Hollstad och sedan till Restads byar i Lösings härad och Tingstads socken belägne, varest där, på sätt Lars Jonsson ovanintagne berättelse därom innehåller, borttagit tvenne kopparkittlar och en hötstång, vilka Fahlberg, sedermera erhållit och försålt till bonden Jan Jansson i Liljerum för 8 rikdaler, vilka penningar sedermera lika blivit fördelte mellan honom, profossen och Peter Jonsson. Tilläggandes under försäkran, att han de övriga stölderna alldeles icke avetat, det hanväl icke kunde neka sig hava i hans kunskap om, att dess hustru haft tjuvagods till försäljning, men att han aldrig vetat beloppet därav eller med vilka personer hon handlade.

I ordning förekallades vidare.

4 förenämnde Fahlbergs hustru Stina Jonsdotter, som 40 år gammal, av medelmåttig växt samt stark kroppsbyggnad. Berättade på tillfrågan, sig vara född i Stora Åby och Lösings härad av fadern mjölnaren Jöns och moder Kerstin Svensdotter, bägge med döden avlidna. Efter flere år av tjänstetid, först hos kyrkoherden Grevelius i Winnerstad, vidare hos en löjtnant Fahlander, samt sluteligen i Linköpings stad, har hon för omkring 12 år sedan blivit gift med Fahlberg samt sedermera flyttat med honom till Söderköping. För något brott skall hon aldrig varit anklagad eller dömd, nekade sig jämväl hava någon stöld förövat, varken inom detta härad eller å andre orter, men vidgick otvunget att förre artilleristen Anders Palm, vilken den 14 i denna månad kommit från Norrköping och med sig haft 18 marker lin, omkring en mark grönt ullgarn, tre marker ljusblått lingarn, samt några stycken färskt kött, för henne yppat, att han detsamma stulit ur en på gatan stående ryssläde, samt att hon åtagit sig försäljningen därav, ävensom 5 stycken tomma säckar och 1/2 lispund blålin, vilka Palm sagt sig hava stulit måndagen därpå i källaremästare Landers vinkällare vid gamla torget, även i Norrköping. Därefter, eller den 10 dennes, skall hon tillika med Palm leja sig en häst, av en bonde vid namn Jean Andersson samt rest till Norrköping, varest Palm, under tillsägelse till Stina, att stanna utanföre på gatan, ingått i en gård där bredvid. Efter någon stunds förlopp skall han därifrån utkommit och med sig haft 7 stycken tomma säckar och en fjärding salt, vilket han sagt sig hava stulit ur en släde på gården. Därefter hava den genast begivit sig på vägen åt Söderköping, men vid ankomsten dit genast blivit gripna och i förvar satte. Jämväl erkände Stina, att hon tid efter annan av profossen Lars Jonsson emottagit åtskillige klädespersedlar, dem hon vetat vara stulna, samt desamma i Söderköping avyttrat. Uppgivande efter allvarsamma föreställningar om sanningens bekännande, följande personer, allesammans i staden boende, som skola tjuvagodset av henne sig tillhandlat, nämligen.

1. Hustru Maria Bohman på Rådhuset.

1 lispund blånlin för 1 riksdaler samt tvenne små klänaden och ett förkläde.

2. Bryggaren Hanssons hustru. 6 3/4 alnar cattun för 3 riksdaler 16 skilling

3 Pigan Anna Olofsdotter, i tjänst hos fru Samuelsson.

En silkesjal 2 riksdaler och tre lärft lintyg för 40 skilling.

4. Jungfru Anna Lisa.

14 marker lin a 4 riksdaler, ett par lakan 40 skilling och 1/2 mark grönt ullgarn 24 skilling.

5. Hushållerskan Maja Stina Lagerqvist hos fru Widoff

En brun bomullssjal, 1 riksdaler 16 skilling, en svart dito 1 riksdaler 24 skilling, ett netteldukskäde 32 skilling, en tryckt cattunssjal 18 skilling 8 runstycken, ett vitt bomullsförkläde 40 skilling och en bomullsnäsduk 24 skilling.

6. Pigan Sara Pehrsdotter, även i tjänst hos fru Widoff.

En brunaktig bomullssjal 1 riksdaler, ett vitt netteldukskläde 16 skilling, ett grovt blångarns lintyg 24 skilling, två stycken ovandelar av blångarn 40 skilling, ett lintyg av blångarn 16 skilling, en cattunsnäsduk 24 skilling och fyra stycken fårskinn 1 riksdaler 40 skilling.

7. Hushållerskan Anna Bergstedt.

En gammal bomullssjal 32 skilling.

8. Pigan Inga Stina Yggberg hos mamsell Alving

Ett vitt kläde, märkt A.C.D. 24 skilling.

9. Pigan Maja Lena Bergström.

En stor drällduk för 1 riksdaler 24 skilling.

10. Pigan Lena Andersdotter.

1 1/2 mark lingarn och lika mycket blaggarn.

11. Änkan hustru Ulrica Åberg.

Ett blångarnslakan för 28 skilling.

12. Apotekaren Plan.

Ett par blångarnslakan för 1 riksdaler, allt riksgälds.

Alle ovannämnde personer, närvarande utom apotekaren Plan, vilken ehuru enligt bevis vederbörligen kallad, sig nu icke inställt, erkände, att de av hustru Fahlberg, för ovannämnde priser, tillhandlat sig desse persedlar, vilka de till de närvarande ägarna, nu återlämnade, under försäkran, att de så mycket mindre kunnat veta, att de varit stulne, som om hustru Fahlberg aldrig hade något ont omtalats, och hon dessutom i flere års tid varit nyttjad av var och en till varjehanda sakers försäljning. Uppgivande hustru Maria Bohman på Rådhuset, att hon jämväl, av torparen Peter Jonsson i Frulöth, tillhandlat sig två kannor brännvin a 1 riksdaler kannan, samt att förre artilleristen Pal hos henne satt i pant ett vitt bomullskläde, en bumullskrage och en så kallad ridicule, men att hon aldrig förmodat, det desamma saker olovligt åtkommit.

5. Förre artilleristen Anders Palm, som på tillfrågan berättade sig vara 36 år gammal, född i Söderköpings stad av trumslagare Peter Palm och modern Anna, bägge med döden avgångna. I yngre år har han såsom lärgosse blivit antagen, först hos rådmannen Dandanelle i Söderköping, samt sedan hos repslagaren Hessen i Norrköping, varefter han begivit sig till Christiansstad och vid det därstädes, i garnison liggande Vendes Kongl. artilleiregemente till artillerist blivit använd vid den herr inspektören, översten och riddaren af Klerckers kompani under nr. 41. Under tjänstetid därstädes skall han begått subordinationsbrott emot herr löjtnanten Hjort, samt därföre, av vederbörlig krigsrätt, blivit dömd till 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, vilket straff han jämväl undergått, varefter han, såsom löskeperson i 3/4 år blivit hållen till allmänt arbete å nämnda fästning.

Därifrån uttagen av en bonde vid namn Olof Svensson i Glimmared, hos vilken han någon tid vistades. Han har sedermera begivit sig till sin födelseort, dit han inträffat för omkring 3 veckor sedan. På tillfrågan om han tillförne för tjuvnadsbrott varit tilltalad, dömd och straffad, sökte väl Palm i början lämna heligaste försäkran om dess redeliga uppförande och oskyldiga vandel, men erkände slutligen att han för begångne stölder i Söderköpings stad, tvenne gånger tillförne blivit straffad, första gången med 17 och andra med 9 par spö. Jämväl förnekade han sig hava begått de av hustru Fahlberg uppgivne, i Norrköping förövade stölder, men vidgick änteligen, efter erhållne allvarsamma tillsägelser om sanningens bekännande, att han på sätt hon omnämnt bortstulit de av henne uppgivna persedlar, ehuru han icke med visshet kunde påminna sig dagarna då stölderna skett.

I anseende till profossen Lars Jonssons uppgift, att Palm gemensamt med torparen Peter Jonsson i Frulöth, deltagit uti den av honom, uti Lilla Torslunda, Löths och Borgs socken, förövade stöld, blev Palm härom tillspord, då han väl i början alldeles förnekade sig därom äga den ringaste kunskap eller medvetande, men sedan urtima häradsrättan till sanningens utrönande, ställt desse personer till förhör emot varandra, så vidgick Palm sluteligen riktigheten av Lars Jonssons uppgift.

Åtspord, på vad sätt han åtkommit de av honom, hos hustru Maria Bohman på Rådhuset i Söderköping pantsatte persedlar, bestående av ett vitt bomullskläde, en bomullskraga och ett så kallat ridcule, förklarade Palm, att klädet och kragen blivit av honom borttagne ur ett hållkarlen Fahlberg tillhörigt skåp. Vad ridiculen angick, så hade han den samma, under sitt sista vistande i Christianstad, till skänks erhållit av en flicka vid namn Johanna Kongsberg, för att nyttja den istället för tobakspung. Någon vidare bekännelse av Palm stod icke att erhållas.

Eftermiddagen.

Kronoskattebonden Olof Pehrsson i Ljunga, vilken i anseende till av nämndemannen Måns Olofsson i Tåby, anmälte laga förfall, i hans ställe blivit inkallad att såsom extra nämndeman biträda vid undersökningen av detta tjuvamål, föreställdes, svor domare eden, och intog sitt säte i rätten. Ehuru sjuk, infann sig nu, jämväl å sysslans vägnar, kronolänsmannen M. Fr. Lindahl, som anmälte, att torparen Jonas Jonasson i Ektorpet under Mems säteri tillika med dess hustru Martha Isacsdotter, hos vilka, efter anställd vederbörlig husvisitation funnit åtskillige av de stulna persedlarna och som skäligen misstänktes att hava hulpit till stöldens döljande, för vilken orsak Lindahl låtit dem till urtima tinget inkalla, nu voro närvarande, lät urtima rätten desse personer, var för sig förekomma.

Berättade Jonas Jonasson sig vara född i Gränna socken och Småland av förre bonden Jonas Jonsson och modern Carin Månsdotter, bägge med döden avlidna. Peter Jonssons brott skall han aldrig avvetat, mycket mindre deltagit däruti, utan hade denne, vilken var gift med dess hustrus syster, dagen efter marknaden i Söderköping, kommit till Ektorpet medhavande ett lass flyttsaker samt begärt, att hos honom få vistas någon tid. Jonas hade väl i början nekat härtill, men på Peter Jonssons enträgna begäran, att åtminstone behålla dess fyra stycken små värnlösa barn hos sig, hade han omsider honom att bliva där några dagar, under vilken tid flyttsakerna, i början legat på gården insatte i boden, men alldeles icke varit under dess vård. Sedermera skall Peter, oaktat erhållne flere tillsägelser att förfoga sig bort, uppehållit sig hos honom ända till den 19 sistlidna , då han tillika med tvenne sine barn avrest till Småland. Dagen därpå haver Jonas Jonassons hustru först fått anledning till misstanke om Peter Jonssons ordelighet, genom den under berättelse, dennes dotter nämnat henne, att Peter tiefalt henne, att genast efter dess bortresa bortbära en säck, vilken varit stå­enden i boden, samt lägga dem i en grop. Sedan Jonas av sin hustru härom blivit underrättad, att skola de beslutat, dagen därpå anmäla det hos vederbörande, vilket likväl, i anseende till kronolänsmannen Lindahls hastiga ditkomst morgonen därpå, icke skedde.

Jonas Jonassons hustru Martha Iscasdotter, som sade sig vara född år 1766 i Wida socken och Jönköpings län, instämde uti alldeles lika berättelse med den henens man här förut avgivit, under försäkran, att hon icke hade den ringaste del eller medverkande och dess svågers brott.

Härefter framkallades torparen Peter Jonssons dotter flickan Sara Lena Pehrsdotter, som 9 år gammal, berättade, att samma dag dess fader avrest från Ektorpet till Småland, vilket skedde om aftonen, hade han tillsagt henne, att genast efter dess bortresa, bära bort en i boden stående säck åt skogen, samt lägga den uti en där varande lingrop, under den tillkännagivande att den innehöll tjuvagods, samt med förmaning att icke omtala det för någon. Sara Lena skall jämväl åtlytt sin faders befallning, i så måtto, att hon gömt säcken

i den av fadern omnämnda lingropen, med sådant sedermera genast omtalat för sin moster av vilken hon då erhållit en örfil, under yttrande "hade Du sagt mig till förut, skulle Du aldrig burit bort den. " Jämväl förmälte Sata Lena, att då hon en gång, kort före marknaden i Söderköping, följt med sin fader åt skogen, hade han vid en backe därstädes visat henne en håla, varuti legat tre stycken säckar, övehöljda med granris, men vad desse säckar innehållit hade Peter icke omnämnt.

Kronolänsmannen Lindahl åter förklarade, att Jonas Jonasson och dess hustru, så mycket säkrare måtte avvetat stölderna, som utom det de lätteligen kunnat förstå, att Peter Jonsson, vilken alltid varit känd som utfattig, omöjeligen kunnat hava en sådan myckenhet saker, som han fört med sig, utan ett de samma på ett oredligt sätt åtkommit, vid den hos dem verkställde visitation i sängarna och på höskullen funnit åtskillige tjuvagods, vartill jämväl kunde läggas den omständighet, att då han vid ankomsten till Ektorpet frågat, om någre främmande barn hos dem vistades, hade de svarat nej, ehuru Peter Jonssons dotter Sara Lena varit närvarande. Desse oaktat allvarligen tillsagde, att uppriktigt tillstå sanningen, förblevo icke desto mindre vid sitt förra nekande, att icke äga medvetande av Peter Jonssons brott.

Inspektoren Jonas Lindell på Mems säteri, tillstädes och frågad om Jonas Jonasson och dess hustrus frejd, förklarade att under all dem tid, som han varit vid godset, hade han om dem aldrig hört något det minsta som kunnat giva anledning till misstankar om dess redlighet. Vidare anmälde kronolänsmannen Lindahl, att han till urtima tinget låtit inkalla källarmästaren Enebom, svarvaren Åkerström och drängen Lars Eriksson i Söderköping, de förstnämnda, emedan de tillhandlat sig något av tjuvagodset och Lars Eriksson för det han varit behjälplig vid försäljandet därav. Desse närvarande förklarade:

Enebom, att han av förre torparen Peter Jonsson i Frulöth, i november månad tillhandlat sig omkring 9 a 10 kannor brännvin för en riksdaler 8 skilling, vilket han desto mindre trodde vara stulet, han Peter Jonsson alltid varit känd för ärlig.

Åkerström, att drängen Lars Eriksson något före julhelgen kommit till honom med hälsning från fru Aschan i Söderköping, om han ville köpa råg av henne. Härtill hade Åkerström svarat ja, varpå han burit till honom omkring 14 kappar råg, för vilka han betalat 4 riksdaler 32 skilling, kunnandes Åkerström aldrig förmoda, att denna spannmål varit stulen, helst han av fru Aschan, icke långt före tillhandlat sig råg.

Mindre vetande drängen Lars Eriksson förmälet, att han därom anmodat, att profossen Lars Jonsson till svaranden Åkerström försålt två strukna halvspann råg för 14 plå­tar, samt att han för sitt besvär, av Lars erhållit en plåt. Tilläggandes på tillfrågan, det Lars Jonsson bett honom säga, att rågen tillhörde fru Aschan, men att hon icke ville, att dess man skulle känan, att hon densamma försålt. Kronoåklagaren, som för närvarande icke hade någre skäl och bevis mot Lars Ericsson, förbehöll sig öppet, att framdelse om han funne sig så befogad, få tilltala ej mindre honom än alle övrige, för vad emot dem kunde sig yppa, helst rykte utbred sig i orten, att en mängd personer bidragit till dessa stölders döljande.

Ingivandes en av honom upprättad förteckning på alla de persedlar, vilka dels vid anstälde husvisitationer hos förre torparen Jonas Jonasson i Ektorpet, dels i skogen anträffat och i säckar, nu blivit hitförde. Desse persedlar återlämnades till de närvarande ägarna, vilas namn i brädden av förteckningen tecknades, såsom kvitto, men de överblivne lämnas det år vederbörande till vidare förvar.

Samtliga anklagade framkallades härefter och tillsades, att nu uppgiva vad de till ävantyrs ännu inte erkänt, men oaktat strängaste åtvarning, kunde ingedera förmås till annan berättelse i någon måtto, än den protokollet innehåller, vadan kronolänsman Lindahl hemställde ärendet till urtima häradsrättens prövning, med anhållan, att i protkollet måtte bliva anmärkt, att han ifrån den 10 sistliden, då dess personer häktades, förskjutit kostnaden till deras underhåll.

Utslag.

Vad under rannsakningen förekommit har urtima häradsrätten i noga och behörigt övervägande tagit. Ock den stund ej mindre profossen Lars Jonssson, än gossen Johannes Petersson, vilkens senare, om han ock ännu icke skulle hava fyllt 15 år, likväl som biträde med synnerlig varart, samt närmast intill denne ålder, bör straffas såsom mogande man, genom egne frivillige bekännelser, därom äro förbundne, att i sällskap med ännu icke arresterade, förre torparen Peter Jonsson i Frulöth, hava deltagit i en mängd stölder här i häradet, dels med dels utan inbrott, Lars Jonsson till ett sammanräknat värde an nittioen riksdaler 45 skilling 4 runstycken, samt Johannes Petersson till trettiotvå riksdaler 16 skilling allt banco.

För den skull, och som den förstnämnde eller Lars Jonsson, en gång förut blivit för inbrottsstöld dömd och avstraffad, samt dessutom biträdd med falska nycklars ägande, aktar urtima häradsrätten skäligt förklara dem skyldige till ansvar Lars Jonsson efter 40 kapitlet 3 och 6 § missgärningsbalken, Kongl brevet av den 1 april och förklaringen däröver avd en 30 april samma år, samt Kongl förordningen den 9 december 1756 och Johannes Petersson enligt 40 kapitlet 1 och 6 §  missgärningsbalken. Men emedan desse bägge tillika vidgått sig, hava förvövat stölder å åtskillige andra orter utom häradet, så kunnande, jämlikt 40 kapitlet 2 missgärningsbalken och 10 kapitlet 21 § rättegångsbalken att därföre undergå rannsakning vid vederbörlige domstolar, samt sedan för alltsammans dömas, där de sist lagföras.

Därnäst beträffande förre artilleristen Anders Palm, hållkarlen Carl Fahlberg och dess hustru Stina Jönsdotter, så ehuru de jämväl otvunget bekänt, de förre att hava begått åtskillige stölder och hustrun Stina Jönsdotter, att hava försålt en del av tjuvagodset, likväl och samma brott icke är förövat inom detta härad, kan urtima häradsrätten sig därmed icke vidare befatt, än att jämlikt 10 kapitlet 21 § rättegångsbalken, desse ärender förvissa till vederbörlig domstols vidare åtgärd.

Ytterligare och vad angår torparen Jonas Jonasson och dess hustru Margareta Iscasdotter i Ektorpet, så ehuru åtskillge sannolike anledningar mot dem förekommer, som skola de avvetat och varit delaktige uti de stölder, vilka torparen Peter Jonsson, jämlikt profossen Lars Jonssons uppgift, skall hava förövats, likväl och som de sådant förnekat och Peter Jonsson, ännu ej häktats, icke blivit över de honom påbörjade brott hörd.

Alltså kan urtima häradsrätten för närvarande icke annorledes utlåta sig rörande Jonas Jonassons och Martha Isacsdotter, än att de äro förpliktade vid laga ansvar, tills vidare icke lämna orten utan vid första påfordran, då Peter Jonsson hunnit gripas, inställa sig å den ort som för vidare undersökning i ämnet framdelse kan föreskrivas eller i annan händelse, anses som hava de friheten förverkat.

Slutligen lämnade kronolänsman Lindahl öppet, att om han sig så befogat finner, framdeles tillika de personer, vilka till stöldernas döljande eller begränsande bidragit, men honom åligger att förre torparen Peter Jonsson, vilken såsom huvudman för detta tjuvaband, än att noga efterspana samt i händelse han ertappas, till lagligt ansvar befordra.

Emellertid kommer samtlige ovannämnda, att genast under allra säkraste fängslig bevakning avföras till Styrestads tingsställe, för att Lösings härads urtima tingsätt, om vars sammankallande särskilde domhavanden redan dragit försorg å morgondagen föreställas.

År och dag, som förr skrivet står, på Björkekinds urtima häradsrätts vägnar Christian Lundström.

 

Laga vinterting i Höckerstad den 6 mars 1808. §17.

Å sysslans vägnar hade kronolänsmannen välaktade Magnus Fredric Lindahl, till detta ting låtit instämma herr ingenjören Åkerman, bönderna Anders Hansson och Anders Andersson i Brestad, Mattias Pehrsson och Sven Carlsson i Bjärka, Olof Nilsson i Oxtorp, Sven Gustafsson i Brunneby och Jean Nilsson i Sätra med påstående om böter och ansvar för bristande vägröjning och felande nummerpålar vid den innevarande år förrättade vägsyn. Vid upprop av målet inställde sig käranden personligen och för svaranderna Anders Hansson, Anders Andersson, Matthias Pehrsson, Sven Gustafsson, Sven Paulsson, Olof Nilsson och Jean Nilsson förekom nämndemannen välförståndige Måns Olofsson i Tåby enligt en så lydande fullmakt:

Innehavaren härav befullmäktigas att å våra vägnar utföra svarandetalan vid nu instundande hösteting med Björkekinds härad emot herr kronolänsmannen Lindahl rörande felande vägröjning. Hållandes vi för gott med vad vårt ombud härutinnan gör och låter.Anders Hansson, Anders Andersson i Brestad, Mattias Pehrsson i Nybble, Sven Gustafsson i Brunneby, Sven Paulsson i Bjärka, Olof Nilsson i Oxtorp och Jean Nilsson i Sätra Till vittne Sven Zackrisson i Åsvittinge. Rådmannen Oden, vilken förmodas vara sjuk, lät sig på intet sätt avhöra, men från ingenjören Åkerman inlämnade nämndemannen en så lydande skrift.

( Denna skrift finns inte med i domboken )

Efter uppläsandet härav förklarade kronolänsman Lindahl, att som svaranderna Anders Hansson, Anders Andersson, Mattias Pehrsson i Nybble, Sven Gustafsson, Sven Paulsson, Olof Nilsson och Jean Nilsson var ordentligt fullgjort vad å deras vägstycken, förut vid synen brustit, ville han denna gång emot dem nedlägga käromålet, men emot ingenjören Åkerman, vilkens vägstycke i denna stund är lika odugligt skött, fortsatte han instämningen i hela sin vidd, samt påstod, att i händelse häradsrätten skulle anse besiktning å vägen vara nödvändigt, den samma måtte ske på ingenjörens bekostnad. Kunnandes kronolänsmannen därjämte icke undgå att nämna, det har ingenjören, som uppgräft vid pass 10 famnar av diket vid Fyrby vägstycke samt lagt jorden uti högar på ena sidan av vägen, oaktat därav skedd tillsägelse icke kunnat förmås att den borttaga. I anledning härav, och då vägfarandes hästar lätteligen kunde skrämmas av dessa högar och olyckshändelse därigenom äro att befara, kronolänsmannen jämte påstående om böter å ingenjören därföre, yrkade det han jämväl måtte åläggas vid vite att genast bortföra högarna.

Riktigheten av denna anmälen intygade nämndemännen från Tåby socken.

Avsades: Som herr ingejören Åkerman påstod, vad åter av kronolänsmannen Lindahl vordet bestritt, att det härmed tillhörige vägstycke är i fullkomligt stånd. Alltså och ägnar häradsrätten vidare han i detta ärende något utlåtande meddela, prövar häradsrätten skäligt fastställa, det bör ny besiktning av vägen tvenne nämndemän förrättas, medan marken ännu är bar, varföre de med skrifteligt bevis böra inkomma ånästa i häradet infallande lagtima vinterting, det målet alltså uppskjutas, och varvid ingenjören själv eller genomombud bör tillstädes komma vid honom nu förelagt vite två riksdaler banco, varjämte han vid lika vite ålägges, att till förekommande av vådeliga följder för resande inom 8 dagar efter kungörelsen härav bortföra den av ho­nom på allmänna vägen vid Fyrby uppkastade högar.

 

Laga vinterting i Höckerstad den 21 februari 1809. §53.

Uppropades till ytterligare företagande det till sistlidet ting uppskjutna, samt därifrån under domboken 17 till detta uppskjutna mål, mellan kronolänsman välaktade Magnus Fr. Lindahl, å sysslans vägnar kärande samt ingenjören Åkerman och herr rådmannen Lars Oden, svarande, angående påstående ansvar för bristande vägröjning, med vad mera förra tingsprotokollet innehåller. Härvid inställde sig käranden personligen samt rådmannen Oden, nämndemannen välförståndige Måns Olofsson i Tåby, behörigen befullmäktad, med ingenjören Åkerman lät sig på intet sätt avhöra, och hade icke heller under hela tinget varit synlig, vadan kronoåklagaren yrkade, det herr ingenjören måtte anses förfallen till det av häradsrätten vid sistlidna ting, för dess uteblivande stadgade vite av två riksdaler banco. Nämndemännen Sven Zackrisson i Åsvittinge och Pehr Pehrsson i Väsby inlämnade härefter ett besiktningsbevis. ( Finns ej med i domboken )

Efter uppläsandet härav, anmälde kronolänsman Lindahl, att besiktningsmännen okunniga om ingenjör Åkermans vägstycken, varit nödsakade att anlita nämndeman Johan Jostsson i Fristad, att på deras förrättning, var för sig följaktiga, och vilken utan detta besvär, påstod att åtnjuta en riksdaler banco i dagtraktamente. Anhållande att ingenjören Åkerman måtte kunna skyldig till detsamma utgiva. Vidare förklarade kronoåklagaren, att som rådmannen Oden, nu mera ordentligen fullgjort vad å dess vägstycke förut vid synen varit, ville han för denna gången emot honom nedlägga käromålet, men emot ingenjören Åkerman fortsatte han instämningen i hela sin vidd, samt tillkännagav att oaktat han behörigen låtit kungöra ingenjören om häradsrättens, vid sistlidna ting, fattade beslut som ålägger denne senare, att vid två riksdalers vite inom 8 dagar efter kungörandet därav, samt till förekommande av vådeliga följder för resande bortföra de av honom på allmänna landsvägen uppkastade jordhögar, hade sådant ännu i denna stund icke skett.

Nämndemännen Sven Zackrisson i Åsvittinge och Pehr Pehrsson i Väsby, närvarande, intygade ej mindre att de under den 18 november förledet år tillsagt ingenjören Åkerman att låta bortföra de av honom på vägen uppkastade jordhögar, än även, att samma högar ännu voro kvarliggande på samma ställe och alldeles oroade. Sedan kronolänsman Lindahl hemställt om.., enär häradsrätten vid sistlidna ting stadgade vite, icke varit nog kraftigt, att förmå ingenjören Åkermans inställelse, häradsrätten vid ansenligare vite, ville ålägga honom, att å nästa ting tillstädeskomma. Så avsade detta utslag:

Enär kronolänsman mot rådmannen Oden nedlagt käromålet, ty låter och häradsrätten därvid bero, men för herr ingenjören Åkerman, såsom i saken varande bart ofelbar borde göra sig underrättad om häradsrättens vid sistlidna ting meddelade utslag som vid två riksdalers vite ålägger honom, att på detta själv eller genom laga ombud tillstädeskomma, alltså och då ingenjören icke visat något lagligt förfall för sitt uteblivande, anser häradsrätten honom förfallen till ovanstående vite. Kommer emellertid målet emot Åkerman att uppskjutas till nästa i häradet infallande lagtima sommarting, varvid parterna skola sig ofelbart infinna, den försnämnda så vida han vill ytterligare vara hörd

 

Laga Vinterting i Höckerstad den 20 februari 1808. §65.

På sysslans vägnar tilltalade kronolänsman välaktade Magnus Fredric Lindahl gifta lösdrivaren Anders Sjögren och livgrenadier Fyrkrantz hustru Maja Botvidsdotter för med varandra begånget tvåfalt hor, påståendes dess laga straff. I sammanhang härmed förtogs den instämning Sjögrens hustru Anna Maja Hindrichsdotter, emot nämnde sin man utökat, i påstående att med honom erhålla äktenskapsskillnad, sedan han haft köttsligt umgänge med annan man hustru. Vi nämnda företagande inställde sig i kronoåklagarens frånvaro frammon förmälte personer av vilka hustru Fyrkrantz, lång och rank växt, samt efter utseendet av jämn kroppstyrka men sinnesmässigt blödigast vid synbara mågen, att hon nu år 28 år gammal, född i Kuddby socken, inom häradet på Åkerby skattehemman, att fadern bonden Botvid Nilsson för några år sedan med döden avgått, och att modern Maja Caisa Månsdotter ännu levande, att hon efter flera års pigtjänst, dels i föräldrarnas hus och dels på andra ställen.

1805 har hon före Mickaelitiden blivit gift med livgrenadieren Fyrkrantz, att han då varit utkommenderad i Kronans tjänst. Hade allena trenne lysningar skett å en söndag, samt vigseln blivit gjord på eftermiddagen samma dag. Därefter han inställde sig i tjänst för att sedan aldrig återkomma utan efter sista underrättelsen vara i fransk fångenskap. Hon har aldrig haft beblandelse med honom, men mottagit tvenne hans barn i förra giftet, en gosse om 10 år och en flicka om trenne år, vilka hon ännu hade hos sig. Hon förfäktade, att hon någonsin begått något brott och ej haft beblandelse med någon mansperson, förrän hon därtill blivit förförd av Sjögren skomakare. Deras bekantskap började förledet år kort för Michaelietiden, då han gjorde sig ärende till henne för att hjälpa med lövröjning och nedläggning, fanns sedan ett år ofta återkommit, häromdagen han förlett henne till den brottsliga åtgärden, som ännu hittills fast satt, och härav hon kom före jultiden förmärkte sig vara havande, samt efter den upptäckten hon gjorde......................                     

Hon ångrade sitt brott och dem såg hon därmed åstadkomma för sin ovilja. Därefter förehämtades Anders Sjögren, som befanns av medelmåttig växt, låghalt, men till utseendet av prima kroppskrafter, berättade sig vara 28 år gammal, född i Furingstad socken av fadern, numera avlidne soldaten Olof Sjögren och modern Maja, omgift med kyrkoväktaren Carl Jansson i Kuddby. I sin ungdom skall han lärt skomakarehantverket, såsom dräng i flera år i åtskilliga socknar, särskilt sockenskomakare, samt där mellan annan arbete. För 8 år tillbaka, blev han gift med sin hustru Anna Maija Hindrichsdotter, under vilket äktenskap inga barn är framavlade, och haver de sällan bott tillsammans och haver ej haft någon säker hemvist. Aldrig skall han ha något brott begått eller lidit straff, men därom påmind av kronoåklagaren, nästlidna år, att han såsom lösdrivare hava varit intagen på Spinnhuset i Norrköping, där han någon tid varit intagen, och tillstod han även att han innevarande år icke är någonstädes mantalsskriven.

Under denna berättat upplyst av nämnd och åklagare, att han merendelse beständigt strukit omkring och mera då varit känd under namnet Rungel-Kutt, samt avskydd för sin lösaktiga leverne. Sjögren nekade väl i början att olovligt umgänge med hustrun Fyrkrantz, med bekände därefter någons stunds besinning till och lämnade påminnelse om bråket, samt gjorde i den del, lika berättelse med bemälta gossar, att bekantskapen började före nästledna Mickaelie och sedan allt jämt fortsatt ända hittills, samt att hon före jul underrättat honom om sitt havandetillstånd och när hon väntade födseln inträffa. Såframt tillstod Sjögren, att han aldrig tänkt på obehörigheten av detta olovliga umgänge utan fast han det ansett för en lyckelig tid att kunna bliva skild från sin egen hustru, för vilken han vad sagt aldrig haft någon vänskap, mindre likaledes den av sammanförts med Anna Maya Hindrichsdotter, förklarande att som Sjögren så tillfällig de varit till hopa, levat med henne fredligt och osämlikt, samt icke kunnat bidraga något till henens underhåll, hade hon varit tvungen att vara hos andra för att få födan att räcka till......samt uppehöll sig för det mesta i Mogata socken och Hammarkinds härad. Både hon och Sjögren tillstodo och förklarade att de icke haft sängalag med varandra på långan tider, och pålades ännu mindre, sedan umgänget börjats emellan honom och hustru Fyrkrantz.

Åt upplysning i ärendet hade inkallats rusthållare Johan Peter de Try och Lars Jonsson i Fyrby, på vars ägor där Fyrkrantz soldattorp, där hustrun Fyrkrantz bor, förre nämndemannen Lars Svensson i Skårby, dubbleringsbåtsmannen Jöns Friman och dess hustru

Ann Cajsa Pehrsdotter. och med ment dessas personer ej förestående något jäv, så framsvoro dessa vittneseden, påmindes dess vikt och berättade var för sig

 

1) de Try att sedan...........gått dess hustru Fyrkrantz låg innan med Sjögren, av många kallad Rungel-Kutt, hustrun pantsatt hos honom, oaktat roteintrsenterna ofta gjorde påminnelse däramo, hade han tillika med de tvenne efterföljande vittnen, såsom alla tre delägare i soldattorpet där hon bor, gjält till henne för mot tvärsäkra oanständigheter att upphöra därmed eller att flytta från torpet, varvid hon fritt och även med några bestämda sanningar, samt själv uppskjutit sin födelsetid inträffa straxt invid instundande pingtshelg. Då vad vittnet kände till var Fyrkrantz, som råkat i fransk fångenskap, ännu levande. Roteintressenterna skola för kort tid sedan haft kort från honom, men då var det mycket gammalt

2) Lars Jonsson instämde uti alldelse lika berättelse med förra vittnet, med tillägg att han för kort tid sedan Rungel-Kutt till länsmannen, som strängt tillsagt honom att avhålla sig från hustru Fyrkrantz men så snart han samma dag slapp lös, hade han gett sig dit, och sedan varit där både nätter och dagar.

3) Lars Svensson hade meddels enahanda utsagor instämt till föregående vittnen.

4) Jöns Friman kunde icke mera än att Sjögren, som vittnet utmärkte med Rungel-Kutt, alltjämt sedan förra hösten uppehållit sig hos hustrun Fyrkrantz, vackert boende i gemenskap, han väl inte sett dem i gryningen, men väl en oanständig bekantskap dem emellan. I synnerhet påminner sig vittnet, att då han på morgonen sistone tredje dags jul, i något ärende ingått till hustru Fyrkrantz, där Sjögren varit, och härmed, som ännu legat, riktigt på sängen och påtagit sig kläderna, hade Sjögren kommit fram och påstod att han hjälpte hustrun med lagning av spiseln.

5) Anna Cajsa Pehrsdotter påstod sig sett vid bostället hustru Fyrkrantz väldigt inställsam med Sjögren, men ingen oanständighet förövat.

 

Efter vittnenas berättelser upplästs och godkänts, förmälde kronoåklagaren sig icke hava tillgång på flera skäl och uppläsningar, men yrkade bestraffning å de brottsliga och Sjögrens hustrun fortsatta påstående om äktenskapsskillnad med honom, som däremot och hade att påminna och i övrigt allena att tillägga, men hustrun Fyrkrantz underkastade sig med tungor och beskedlighet det straff häradsrätten anses förekomma.

 

Utslag

Som lösdrivaren, gifte skomakaredrängen Anders Sjögren och livgrenadier Fyrkrantz hustru Maja Botvidsdotter åtaganden genom frivillig bekännelse, vilka med flera samstämmiga omständigheter blivit styrkt, förenämnda att hava med varandra förövar tvåfalt hor, varav kan hon och dess tillstånd, finner häradsrätten efter förmåga av 56 kapitel 1 paragrafen missgärningsbalken, jämfört med Kongl förordning den 20 januari 1797, så och Kongl brev till domstolarna av den 2 december 1784, prövar häradsrätten skäligt fastställa det skola Sjögren och Maja Botvidsdotter straffas med högsta kroppsplikt, samt avtjäna på Linköpings slott med tjugoåtta ( 28 ) dagars fängelse med vatten och bröd samt därjämte i Tåby sockenkyrka undergå hemlig skrift och avlösning.

Kommandes likväl Maja Botvidsdotters straff i anseende till hennes havandetillstånd, icke verkställas förrän hon orkar efter det hon fött barnet. I övrigt och emedan Sjögrens hustru yrkat skillnad i äktenskapet med honom och sedan han beträtts genom denna stämning med honom bevisligen nekat sängalag, ty och vid följe av 13 kapitlet 18 paragrafen giftermålsbalken, finner häradsrätten detta äktenskap må upplösas. Med motvilja mot denna dom begäres skiljedom hos Högvärdiga domkapitlet i Linköping. Beslutades och, då Sjögren utan försvar, vid stämningstvång, efter undergått straff befordras till allmänt arbetshus.

 

Laga vinterting i Höckerstad den 6 mars 1809. § 50.

Hade hustrun Stina Olofsdotter på Ljunga ägor till detta ting utverkat stämning å sin man, bonden Anders Larsson därstädes, i anledning av ett så lydande memoriel:

Lofliga häradsrätten ödmjukast anhålla om stämning på bemälte min man, bonden Anders Larsson för det han mig utur dess hus, varifrån jag lämnade, mina små barn efter mig och vilka nu saknar all skötsel, måste gå till min broder o Eggeby, för att söka tak över huvudet, samt ävenledes plikta för det han obarmhärtigt med hugg och slag överfallit mig och tillfogat flera blåmärken, samt i grova hotelser både mot mig och barn. Vällofliga häradsrätten finner alltså, de orsaker vilka föranlåtit mig till detta steg. Utan hjälp och understöd av min man, vars hembo min ungdom och samt i okunnighet om, huru mine barn hanteras, då de nu äro i avsaknad av all modersomsorg, måste jag ......

På upprop inställde sig käranden hustrun personligen, tillika med dess broder bonden Olof Olofsson i Eggeby, biträdd av hovrättsauskultanten herr Per Hertzman, samt svaranden även personligen, anförande den sistnämnde, att han som varit gift med hustrun i 8 år, alldeles inte slagit henne, men väl hade han, såsom husbonde, stundom kunnat bliva ledsen, enär hustrun icke rättat sig efter dess begäran. Tilläggades hon, nu icke övergivet sitt hus, om hon därtill i blivit hotad och förledd av sin broder, vilken därigenom trott sig kunna åtkomma den lilla penningsumma, som henne i arv tillfallit.

Kärandeombudet anhöll därefter, att kronolänsman Lindahl tillika med nämndemännen Jean Jostsson i Fristad och Måns Olofsson i Tåby, måtte bliva avhörda. Desse närvarande och ojävade framstodo allts. på tillsägelse, och på given ed berättade.

 

1) Lindahl att han en gång varit på en förrättning och tillsammans med nämndemannen Jean Jostsson i Fristad gått till svarandens stuga för att få litet vatten. Inkomna i stugan hade allt varit osnyggt och i oordning. Hade endast träffat en liten flicka, vilken på kronolänsmannens fråga, varest modern var, svarat att hennes far samma morgon kört bort henne. Tillfrågades kronolänsmannen, att då han en annan gång varit på en utmätningsförrättning hos svaranden, hade denne bett honom försälja all sin lösa egendom på auktion, emedan han hade en så dålig hustru, att han omöjligt kunde hava lantbruk, men vittnet hade därmed icke velat befatta sig.

2 ) Jean Jostsson instämde till alla delar med föregående vittne, under tillägg att han väl hört svaranden gorma på sin hustru, men aldrig förmärkt honom slå henne utan endast velat styra hennes gagn i huset.

3 ) Måns Olofsson utsade, det han ofta hört buller och oväsende i svarandens hus, samt att hustrun en gång visat vittnet flera blånader på låren, som hon sagt sig hava fått av sin man. Vittnet hade i anledning härav föreställt svarandens olagligheten av sitt uppförande emot hustrun, varvid svaranden yttrat att han därtill, såsom hennes man, ägde rättighet, och att han kunde göra det i vittnets åsyn om han så behagade.

Vittnesmålen upplästes och erkändes, varefter, och sedan svaranden förnekat tillmälet, samt kärandeombudet yrkat instämningen och påstod, att hustrun måtte från mannen varda lagligen skild.

 

Häradsrätten avsade följande utslag:

Innan häradsrätten med detta ärende kan någon vidare befattning taga, anser häradsrätten nödigt förvisa parterna till Tåby församlings prästerskap för att på sätt Kongl. Kyrkoordningen föreskriver av dem erhålla tjänliga föreställningar till kristelig och anständig sammanlevnad, av vilken anledning, målet allts uppskjutits till nästa i häradet infallande lagtima vinterting, varvid parterna åter skola personligen infinna, försedda med deras själasörjares bevis om de dem gjorda givna förmaningen. Emellertid, och i ände det häradsrätten förbinder kärandehustrun, att nu genast återflytta till sin man samt då kvarbliva och emot honom och sine barn dess skyldigheter såsom hustru och moder uppfylla, varemot Anders Larsson sedan åligger emot hustrun att uppföra sig anständigt och fogeligen aktar häradsrätten skäligt härigenom stadga ett vite av tio riksdaler banco, vartill den av dessa makar skall vara förfallen som den andre hädanefter med ord eller gärningar bevisligen förolämpas. Börande jämväl nämndemännen Jean Jostsson i Fristad och Måns Olofsson i Tåby noga dessa personers uppförande, för att därefter jämväl kunna underrätta i vintertinget.

 

Laga vinterting den 6 mars 1809. §58.

Vid upprop av det till sistlidet ting instämde, samt därifrån under domboken hit uppskjutna mål mellan hustrun Stina Olofsdotter på Ljunga ägor, kärande, och dess man bonden Anders Larsson därstädes, svarande, rörande påstådd ansvar för oenighet i äktenskapet och därunder begångna våldsamheter, på sätt och med vad mera förra tingsprotokollet innehåller, inställde sig desse parter personligen, samt till följe av häradsrättens å sistlidet ting meddelade utslag inlämnades följande bevis.

 

" De gifta personerna Anders Larsson och dess hustru Stina Olofsdotter i denna församling, hava enligt respektive domstols utslag, vist allt sig hos undertecknad. Efter gjorda föreställningar om enighet och kristelig sammanlevnad inbördes, erkände de härav nödvändigheten samt lovade förglömma de hittills förövade stridigheterna, men beflita sig hädanefter om en sådan levnad medels vilke de kunde vinna Guds nåd och ernå egen tillfredställelse.

Detta varder dem alltså till bevis lämnat.

Tåby den 20 februari 1809.

S. Juringius     adj.past.

 

Efter uppläsandet härav förklarade kärandehustrun, på tillfrågan, att hon jämväl sedan höstetinget varit ett mål för sin mans grymma hotelser och obarmhärtiga behandling, men då sådant alltid skett under det de varit ensamma, ägde hon icke några bevis till hans övertygande därom. Anders Larsson åter försäkrade, att han under denne tid, även som tillförne uppfört sig anständigt och fogeligen emot sin hustru, samt förmodade, att någon oenighet dem emellan säkerligen aldrig uppstått, sö framt hon icke av sin broder, bonden Olof Olofsson i Eggeby, blivit tubbad och förledd att övergiva sitt hus, varigenom denne trott sig kunna åtkomma den lilla penningsumma, vilken henne i arv tillfallit.

Nämndemännen Jean Jostsson i Fristad och Måns Olofsson i Tåby närvarande, och tillfrågades om dessa personers uppförande. Det rykte väl gått, att de åter varit oeniga, men vilkendera av dem, som till osämja varit orsaken, kunde nämndemännen så mycket mindre upplysa, som de själva icke vid något tillfälle varit vittne därtill, helst torpet, vilket parterna bebo, är så avlägset från all grannskap, att någon människa sällan eller aldrig därstädes träffas. Kärande hustrun anhöll att till undvikande av vidare våldsamheter å mannens sida, måtte från honom bliva lageligen skild, helst någon ändring i hans uppförande icke var att förmoda, varefter och sedan upplyst blivit, att parterna under deras äktenskap med varandra sammanavlat trenne stycken barn, en flicka på 8 år och en gosse på andra året gammal.

 

Häradsrätten avsade följande utslag från 4 mars.

Som under rättegången framkommit att hot och bitterhet emellan Anders Larsson och dess hustru Stina Olofsdotter så råda fått, att de efter föregången varning av prästerskapet, icke sämjas kunna. Alltså och då det icke vorde upplys, vilkendera av dem, som till denne oenighet i äktenskapet vållande varit, aktar häradsrätten skäligt i förmåga av 14 kapitlet 1 paragrafen giftermålsbalken döma till skillnad desse makar emellan till säte och säng på fyra år under vilken tid hustrun Stina Olofsdotter, såsom därtill mest skickad äger, att hos sig behålla barnen. Kommande till utrönande av det underhåll som Anders Larsson och dess hustru under denna äktenskapsskillnad bevisa, undersökning av boets tillstånd genast efter detta ting förrättas av nämndemännen Sven Zackrisson i Åsvittinge och Måns Olofsson i Tåby, vilka åligga att bouppteckningshandlingen å nästa laga sommarting i häradet ingiva, varefter häradsrätten vill sig i detta ännu vidare utlåta.

 

Laga vinterting i Höckerstad den 6 mars 1809. § 83.

Till detta ting hade organisten och klockaren Israel Ekstam i Tåby låtit instämma herr lantmätaren I. Åkerman i Ljunga, med påståendet, att denne sistnämnde måtte åläggas genast till käranden utgiva en  tunna råg, antingen in natura eller efter gångbart pris, samt ersätta åbragt rättegångskostnad. Vid målets upprop inställde sig käranden personligen, men svaranden, ehuru i nämnden intygat vara rätteligen stämd, hade under hela tinget icke varit synlig och lät sig nu icke eller på minsta sätt avhöra, vardom kronolänsman Lindahl, närvarande, o honom yrkade böter. Käranden inlämnade härefter, till styrka för sin instämning en så lydande handling: "Av herre organisten Ekestam har jag till låns bekommit två tunnor råg, som i höst skall återbetalas med lika intresse som till sockenmagasinet.

Vänligen givet Ljunga den 16 juni 1807.

I,G. Åkerman

1807 den 2 november betalt räntan

1808 den 1/751tlIeJ2 6 riksdaler bekommet

1808 den 7 oktober 10 riksdaler bekommet

Efter uppläsandet härav förklarade käranden att på denna skuld nu icke återstod mera, än den fordrade 1 tunna råg, vilken han yrkade utbekomma. Ingav samtidigt en expenseräkning. Häradsrätten aktar skäligt, att med herr ingenjören Åkerman fällande till en riksdaler

 

Laga sommarting i Höckerstad den 23 maj 1809. § 17.

Enär med anledning av häradsrättens sistledet ting, under § 58 tagna beslut, uti förehavde och huvudsakligen avgjorde mål emellan hustrun Stina Olofsdotter på Ljunga ägor, käranden, och dess man bonden Anders Larsson,  svarande, rörande oenighet i äktenskapet. Samma ärende nu uppropades, företrädde den sistnämnde och inlämnade en till häradsrätten ställd, så lydande skrift

Lit.A. Att torparen Anders Larsson i Målslätten av Tåby församling med posten därifrån den 15 sistlidna mars, till kommisionären i Jönköping avsänt besvär, ställde till Höglofliga Kongl Hovrätten över Björkekinds lofliga rätts utslag i saken mellan honom och dess hustru om osämja i äktenskapet, intygas.

Söderköpings postkontor den 1 april 1809 S.M. Cederborg.

 

Lit. B. Att hustrun Stina Olofsdotter till avsändning med morgonposten inlämnat sin

av Höglofliga Kongl Hovrätten infordrade förklaring över de besvär hennes man, torparen Anders Larsson anförde över Björkekinds härads rätt den 4:de sistlidna mars över utslag om skillnad till säng och säte, och övriga handlingar därjämte, återsänt allt till kommisionären i Jönköping.

Söderköpings Kongl Postkontor den23 maj 1809            S.M. T. Cederberg

 

Efter uppläsandet härav avsades, som Anders Larsson med bevis från Kongl postkontoret i Söderköping behörigen styrkt, det han uti Kongl Maj:ts och Rikets höglofliga Götha Hovrätt anfört besvär över denne häradsrätts den 22 februari med dette, utslag i målet, samt samma besvär, sänt till kommisionären utställde med ess hustru Stina Olofsdotter, finner häradsrätten sig icke tillständiga, att för närvarande och intill dess besvären i hovrätten blivit avgjorda, meddelas något utlåtande rörande det underhåll, som Anders Larsson och dess hustru under deras ådömde äktenskapsskillnad beskriva. I anledning varav ärendet uppskjutes till näst i häradet infallande lagtima hösteting, då Anders Larsson åligger uppvisa, antingen Höglofliga Kongl Hovrättens utslag i målet om det då fallit, eller också behörigt bevis, att besvären avvisade avgjorde.

 

Laga sommarting i Höckerstad den 23 maj 1809. §19.

Inlämnades till häradsrätten en så lydande handling:

Efter skedd kundgörelse i socken och omliggande kyrkor inställde sig undertecknad på nedanskrivna år och dag, uti torpet Nymålen på Bjärka ägor, i Drothems socken och Björkekinds härad beläget för att genom auktion försälja detsamma, vilket är köpt från Bjärka skattehemman på femtio år, räknat ifrån den 18 mars 1804 enligt förpantningsbrev av den 4 oktober 1803. Innehaves nu, efter å samma brev den 15 nästlidne tecknade transport av änkan Brita Christina Jonsdotter i Mörje och dess omyndiga barn. Ock består detta hemman av de lägenheter och förmåner, som i nämnda förpantningsbrev äro beskrivna jämte alla där befintliga husbyggnader och hägnad, samt nu växande gröda, det anropas genast och med denna dag för tillträde och disponera i fyrtiofem års tid att på sätt omnämnde förpantningsbrev innehåller en av inropningssumman, förbinder inroparen den 1 oktober betala riksgäldssedlar ett hundrade ett hundrade elva riksdaler och den 1 november tvåhundrade tjugo två riksdaler 10 skilling samt att det övriga den 14 mars 1810.

Efter uppläsandet och tillkännagivandet för auktions sökande om torplägenhetens beskaffenhet som och betalningsvillkoren, skedde utropet från en mindre summa och stannade högsta budet av förre bonden Magnus Paulsson i Blinnestad, med femhundrade femtio fem riksdaler tjugo sju skilling riksgäldsmynt, som på vanligt sätt med klubbslag befattades, intygas

Torpet Nymålen den 13 april 1809

Israel Ekstam

 

Att detta salu till vårt nöje skett i följe varav vi avhände oss all vidare befattning med detta hemman och tillägna det inroparen Magnus Paulsson och dess arvingar med rättighet att sig äga och efterfölja förpantningsbrevet jämte all gröda, befästa med våra egenhändige underskrifter. Ut supra Brita Christina Jonsdotter. På de omyndigas vägnar, såsom god man underskriver.

Lars Svensson, Skårby, Tåby socken.

Till vittne underskriva, som på en gång närvarande:

Lars Jostsson i Stora Grönhög, Furingstads socken,

Sven Jonsson i Fristad, Tåby socken.

Häröver avsades att denna handling skulle i domboken ordagrant intagas, vederbörande till framdeles säkerhet samt den kraft och verkan, som med lag enligt är.

 

Laga hösteting i Höckerstad den 20 oktober 1809. § 13.

Som, vid upprop av det från sistlidet ting, under dombok § 17 hit uppskjutna mål, mellan hustru Stina Olofsdotter på Ljunga ägor , kärande, och dess från henne, på fyra år, skilde man, förre bonden Anders Larsson, svarande, angående det understöd, som käranden under denna tid avd ess man borde åtnjuta, någon av parterna till ärendets utförande sig icke inställde. Alltså och då de ålagt käranden att till bevakande av sin rätt sig nu infinna, aktade häradsrätten skäligt låta vid målet avskrivande bero och förbliva. Stina Olofsdotter likväl öppet lämnades, samt Höglofliga Hovrättens utlåtande kungörde ännu för det ånyo anmälan, om förening mellan parterna icke vorden ingången.

 

Laga hösteting i Höckerstad den 20 oktober 1809. § 36.

Blev en så lydande handling till häradsrätten ingiven:

Uppå nedanstående dato, är följande köpekontrakt emellan undertecknad avslutad, som å ömse sidor obrottsligen hållas skall:

 

1 ) Jag Johan Henric de Try med min kära hustrus ja och samtycker upplåter och försäljer till ovärdelig ägo vårt ägande 2/3-del kronorusthåll, stam nummer 18 vid Vikbolandets kompanie Fyrby med ty åtföljande 2/3-dels skatteaugment hemmanet därstädes och 2/3-delar skatteutjorden Rappsala, allt beläget uti Björkekinds härad och Tåby socken till bonden Håkan Olofsson och dess hustru Brita Stina Larsdotter i Kjörtlinge, Stenby socken och östkinds härad, med all därtill hörande ägor, så i hus och jord, åker och äng med mera för en oss emellan överenskommen summa stor, nämnligen för rusthållet ett tusende riksdaler banco samt för augmentet med utjorden tre tusen riksdaler banco och i vängåva till madam de Try trettiosju riksdaler 1 skilling 9 runstycke banco, vilka summor skall betalde vara första hälften den 14 mars 1810, två tusende riksdaler banco samt andra hälften eller återstoden Pålsmässo därpå följande två tusen riksdaler banco och vängåvan erlägges vid samma tillfälle utan ränta till nämnda tider, men skulle några penningar i förskott lämnas, skall ränta därföre erläggas.

2 ) För rustningen och alla gårdens onera av vad namn de vara må, är jag de Try, ansvarig före den 14 mars 1810, men ifrån den tiden ankommer allt sådant köparen.

3 ) Så snart förenämnda första halva blivit betald, skall köpebrev härå meddelas, vartill köparen består karta, samt säljaren och köparen avgiften det år köparen.

4 ) Får hemmanet tillflyttas den 14 mars 1810 och således tillträdas året före eller år 1809.

5 ) Vedbränsle till husbehov förbehåller jag mig till avflyttningen och får skogen ej på minsta sätt illa medfaras. Och på det, av vad föreskrivet är ingen måtto förändras äro tvenne exemplar härav upprättade och av oss egenhändigt undertecknade, som skedde i Fyrby den 7 mars 1808. Marie Eleonora Mitzer,            Johan Henric de Try

 

Laga sommarting i Höckerstad den 23 maj 1809. § 21.

Vice lantmätaren, herr J. Bergstrand, lät med anhållan om stadfästelse, å en till häradsrätten inlämna, en av honom förledet år författad geometrisk kart med protokoll och beskrivning över Ljunga bys ägor i Tåby socken, vilken blivit av honom i storskifte lagda, tillika med behörigt bevis, att offenteligen vardet kunngjort, det samma karta å denne dag till fastställelse skulle ingivas. Och som, på efterfrågan, något klander därutinnan icke förspordes eller stämning till detta ting i sådant ändamål vorden uttagen. Alltså och enligt vice lantmätaren Bergstrands anhållan, samt i förmåga av 81 paragrafen om lantmäteriet i riket av den 12 augusti 1783, blev denne storskifteskart av häradsrätten gillad och stadfäst till vederbörande jordägares framtida säkerhet och efterrättelse, varom påskrift skedde å kartan, samt bevis på begäran meddelas genom utdrag av detta protokoll.