Låg nordost om vägkorset där vägen mellan Tåby och Mem delar sig mot Gnestad och Kuddby. Återfinns i husförhörslängderna från 1824 då statdrängen Anders Lindman med hustru flyttar in där. Fram till 1855 bodde huvudsakligen statdrängar där. Detta år avsätter ägaren till Mems säteri, Edvard Fredrik Von Saltza Åbo till bostad för änkor och dess barn vars försörjare arbetar under Mems säteri. 3-4 änkor fick plats där.

Detta fortsätter till 1895 då Mems säteri blir uppdelat på arvingarna och vissa gårdar försålda. Åbo låg på den mark som kom att tillhöra Brestads egendomen och vilken försåldes. Därmed upphörde Åbo som änkohem och de tre boende änkorna flyttades till fattigstugan nära Tåby Gård.

I Tåbys kommunalnämnds protokoll från 1896 avspeglas detta beslut genom att kommunen hade fått övertaga åtskilliga fattighjon från Mems gård, varför underhållet för de fattiga var tvunget att sänkas. I Åbo flyttar statardrängar in och de avlöser varandra efter ett eller några år. De sista skrivna på Åbo är förre befallningsmannen Helge Valentin Pettersson med hustru som flyttar därifrån 1925. Därefter ödelades troligen Åbo.

Av brandstodshandlingar från 1898 framgår att Stugbyggnaden var 9,7 meter lång och 5 meter bred, samt 2 meter hög av timmer som reveterats med tak av tegel på spån. Stugan innehöll 2 rum och förstuga med 2 spisar och 1 bakugn. Uthus 5,7 meter långt, 2,8 meter brett och 2 meter högt av resvirke och bräder under tak av spån. Detta innehöll bod, vedbod och hemlighus. Logbyggnad var 41,6 meter lång, 10,8 meter bred och 4,4 meter hög av resvirke och bräder. Den hade 6 dubbla portar och tak av spån på bräder och är det enda som finns kvar av Åbo.