Låg på sydsluttningen av kullen cirka 800 meter sydöst om Brestad och nära vägen mellan Mem och Gnestad. Av brandstodshandlingar från 1898 framgår att stugan var 9 meter lång och 5,2 meter bred, samt 2,7 meter hög. Den var av timmer och brädfodrad med tak av spån under bräder. Det fanns 2 boningsrum med 2 spisar och 1 bakugn samt vind och förstuga. Redan 1636 återfinns Lerkullen i mantalslängden och brukaren Erik betalade skatt för sig och en kviga.

Från 1718 finns Lerkullen upptaget som torp under Brestad och den första kända torparen heter Bengt Håkansson och hans hustru Carin Larsdotter som återfinns i födelseboken då de får barn mellan åren 1718-1720. Hustru Carin dör 1720 i samband med barnfödsel. 1722 gifter Bengt om sig med pigan i Fyrby, Kerstin Svensdotter och de får sedan barn fram till 1731. Kerstin Svensdotter dör i Lerkullen 1742 och efter det går det inte längre finna torparen Bengt Håkansson. Han avflyttade säkert från torpet och lämnade över till sonen Sven Bengtsson. När Sven vigs 1744 står det att läsa i vigselboken, torparen i Lerkullen Sven Bengtsson med båtsmansänkan Carin Persdotter. 1783 dör Carin Persdotter och Sven Bengtsson gifter om sig redan samma år med Lena Larsdotter och paret får sedan ytterligare barn fram till 1786. Sven själv dör i Lerkullen 1788 och har då tillsammans med fadern brukat torpet i minst 68 år.

1789 kommer en ny torpare vid namn Mårten Persson, han har gift sig med Sven Bengtsson änka Lena Larsdotter, paret tycks inte få några gemensamma barn. Lena Larsdotter dör i Lerkullen 1806 och 1809 gifter Mårten Persson om sig med Anna Maja Olofsdotter och de får tillsammans tre barn på torpet. Familjen noteras flyttade från torpet 1816.

Nästa torpare heter Magnus Svensson och han med familjen kom till Tåby från Söderköping 1817. Han brukar sedan torpet fram till 1834 då han noteras flyttad till Ragntorp.

Nästa torpare heter Johan Elof Zetterberg som brukar torpet en bit in på 1840 talet, hans son Carl Johan Zetterberg står även han som torpare en kort tid på 1840 talet.

Det finns sedan kvar som torp fram till 1849 och därefter försvinner det ur husförhörslängderna i 12 år, för att åter igen dyka upp 1861. Då som bostad till statdrängar och arbetare och fram till 1927, då förre Livgrenadjären Anders Gustav Träff flyttar in där med hustrun. De bor kvar till 1940 talet. Efter det ödelades troligen torpet.