Under Karl XI regering infördes ett nytt system i Sverige. Soldaten anställdes. Han fick ett litet torp, kläder och lön, som bekostades av bönderna i en by. De gårdarna som höll en soldat kallades rote. Antalet gårdar i en rote varierade beroende på hur stora gårdarna var.

Värvning när en båtsman av någon anledning lämnade sin tjänst måste rusthållaren skaffa en ny. Aspiranten skulle vara mellan 16 och 36 år gammal. Han borde vara skötsam, fullkomlig till växten, hurtig, frisk och sund. Han måste ha hår och åtminstone ämne till skäggväxt.

Soldatnamnet varje soldat fick ett nytt efternamn, oftast användes samma namn som soldaten innan hade haft på soldattorpet som beboddes, men det kunde ändras med tiden. Vanliga båtsmansnamn i Tåby var, Fyrberg, Ljung, Skärlina, Stafstedt, Träff, Orre, Kullerstock, Flinta, Lingon m.m. Många behöll soldatnamnen även efter avsked.

Torpet Båtsmannen och hans familj skulle ha ett torp att bo i. Huset såg ut som andra hus i trakten, men det var mindre och mer oansenligt. I boningshuset fanns rum med spis, förstuga och en liten kammare. Båtsmannen borde också ha en ladugård med plats för en eller ett par kor och en kåltäppa där familjen odlade potatis, kål och annat gott.

Exercis en del söndagar skulle båtsmännen samlas vid kyrkan iklädda uniform. Korpralen förde befälet och övade mannarna i exercis. Före sammanringningen ställdes båtsmännen upp på led och mönstrades av korpralen. Om någon båtsman misskött sig eller vanvårdat sin uniform skulle detta anmälas till kompanichefen.

Generalmönstring hölls vart tredje och senare vart femte år. Varje båtsman granskades noga. Den som inte höll måttet avskedades och nya skrevs in i rullorna. Båtsmännen var kända för att leva loppan på vägen till Karlskrona. De drack brännvin skrålade och sjöng, så att ingen kunde undgå att lägga märke till dem. På båtar, i hästskjutsar eller till fots kom båtsmännen till tjänstgöringen i Karlskrona. Stadsborna brukade försöka hålla sig inomhus, för de visste att det kunde gå livligt till. Nyfikna gick båtsmännen runt i staden för att se om allt var sig likt från förra gången de var här. Båtsmannens arbete i Karlskrona bestod av vakthållning, excersis, arbete på varvet eller tjänstgöring ombord på flottans fartyg.

I fredstid och om båtsmännen inte kommenderades iväg på långresa brukade de arbeta fyra månader varje år i Karlskrona. Under tjänstgöringen i land fick de från början själva både skaffa sig bostad och mat. 1846 byggdes Båtsmanskasernen på Stumholmen. Här låg båtsmännen och sov i långa rader i sina hängmattor.

Att åka på långresa var båtsmannens stora upplevelse. Båtsmannens främsta uppgift var naturligtvis att tjänstgöra ombord på skeppen under krigstid. Arbetet bestod i att betjäna kanonerna, vara "till väders" uppe i masterna och stå vid rodret. Livet ombord på fartygen var hårt. De som inte skadades eller dödades i striderna kunde råka ut för olyckor eller sjukdomar.

Disciplinen ombord var mycket sträng. Vanliga brott var rymning, stöld och fylleri. Det hände också ofta att båtsmannen inte alls kom till tjänstgöringen. Straffet var ofta prygel, inte sällan gatlopp, som innebar att mannen måste springa mellan två led av män med piskor i händerna.

Maten ex. på spisordning för åtta man i fatlaget bestämd 1782

Morgon Måndag, Onsdag, Lördag: Smör, brännvin
Tisdag, Torsdag, Fredag, Söndag: Salt sill, brännvin
Middag Måndag och Torsdag: Surkål, havregryn, fläsk
Tisdag och Fredag: Ärter, havregryn, salt kött
Onsdag och Lördag: Ärter, havregryn, salt sill
Söndag: Salt kött och en pudding som de lagade av vetemjöl och smör

Afton alla dagar: Korngryn, smör, brännvin

Dessutom fick fatlaget bröd att äta till måltiderna, vinättika att blanda i vattnet och vitlöks essence som skulle hällas i frukostbrännvinet Vid speciella tillfällen utdelades tobak och extra brännvin. Färskt kött och fisk kunde ges då det fanns tillgång, liksom grönsaker till soppa.

Besättningen på ett linjeskepp bestod av omkring 580 man. Av dessa var ungefär 250 båtsmän. Under strid var många båtmäns uppgift att arbeta vid kanonerna.

När tjänstgöringen var över var det dags att åter bege sig hem till torpet och byn, där hustrun och barnen hade skött torpet efter bästa förmåga. Rusthållaren var skyldig att hjälpa med sådant som familjen inte klarade när båtsmannen var borta. Alla hoppades att far skulle ha med sig en liten present hem. Båtsmannen skulle tjänstgöra så länge han var duglig till krigstjänst. Han kunde avskedas för oduglighet, bräcklighet eller ålderdom. Pensionen s.k. gratial utdelades till den som blivit fördärvad under tjänstgöring eller efter lång och trogen tjänst. Olika belopp utbetalades om han tjänat 30 eller 15 år. Den som inte var sjuklig skulle vara över 60 år för att få gratial.

Efter avsked. Den avskedade båtsmannen och hans familj måste lämna båtsmanstorpet och de fick det ofta mycket svårt. Sett till Tåby blev många soldater efter avsked kyrkvaktmästare.