Indelningsverket.

Långt tillbaka i tiden var inte landet enat i den utsträckning som skedde senare, men från 1500 talets mitt vet vi att konungarna krävde hjälp att sätta upp härar. Det var då främst adelskapet och riddarna som ställde sig till förfogande, men även bönderna var tvingade att bidraga med sin andel. Huvuddelen av den tidens härar var värvade soldater, främst från utlandet, men även bönder åtog sig frivilligt att deltaga mot att de erhöll skattefrihet. Från Tåby socken vet man att bönderna deltog i rustningen av Östgiötha ryttare, som enligt den äldsta bevarade mönstringsrullan från år 1552, då bestod av 214 ryttare med hästar. Denna styrka deltog i försvaret när Danskarna härjade i Östergötland under Daniel Rantzaus ledning i mitten av 1500 talet, men även under den s.k. Dackefejden.

Under de senare tiderna var dock styrkan splittrad. Hammarkinds bönderna slöt upp på Nils Dackes sida och Björkekinds bönderna på Gustav Vasas. Detta kom att innebära stora slitningar mellan dessa båda härader ända in på 1600 talet. År 1582 mönstrade Östgiötha ryttare vid Tåby och bestod då av 263 ryttare och hästar. Därefter inlastades de på skepp för transport till Estland. Under striderna år 1598 mellan konung Sigesmund och hertig Carl vid Stegeborg och Mem var Östgiötha ryttare delade mellan dessa herrar. Officerarna höll sig som regel till konung Sigesmund, medan huvuddelen av manskapet höll sig till hertig Carl.

Under Gustav II Adolfs tid grundlades vad som kallades det äldre indelningsverket. Detta innebar att han byggde upp sin armé huvudsakligen av Svenska medborgare. Den bonden som satte upp en ryttare fick en viss kontant ersättning, plus besittningsrätten av ett kronohemman, om han inte var skattebonde, i så fall fick han hel skattefrihet. I Tåby benämns från denna tid Almstad, Fyrby södergård och Bjärka skattegård som ryttaregårdar, vilket innebar att bonden själv eller en dräng red för hemmanet. På liknande sätt bemannades flottan och det förefaller som om Blinnestad, Fristad, Brunneby och Prästgården vid denna tid satte upp båtsmän. Uppgifter i födelse och dödböcker tyder på detta.

Fotfolket (infanteriet) rekryterades genom utskrivningar häradsvis, 10 hemman lottades samman och från dessa uttogs en soldat. 1621 framgår att på detta sätt togs det ut två soldater från Tåby socken. Genom dessa utskrivningar och uppsättningar kan den stora obalans som rådde mellan könen i Tåby denna tid förklaras. Det fanns på 1640 talet mer än dubbelt så många hemmadöttrar och pigor som hemmasöner och drängar. De stora krigen vid denna tid krävde sin stora tribut. År 1682 fastställdes det s.k. yngre indelningsverket, vilket bestod ända in till början av 1900 talet. Detta nya indelningsverk innebar att utskrivningarna och utlottningarna försvann och i stället blev det en fast anställd krigsmakt, som i fredstid och mellan mönstringarna brukade sitt torp och deltog i arbete på hemmanen. Varje socken skulle nu håla ett visst antal soldater och båtsmän och för Tåbys sockens del blev det 6 ryttare och 7 båtsmän. Då räknades till Tåbys socken, vid uppsättningen av soldater även Alms hemman i Tingstads socken in och Bjärka 3 hemman i Drothems socken.

Varje soldat eller båtsman skulle ha en egen stuga och ett kappland åker, kåltäppa och en liten hage eller ängstycke av 2 lass hö. De var inte underkastade dagsverksplikt på de hemmanen där de bodde, men när de inte tjänstgjorde skulle de vara beredda att arbeta mot betalning vid rusthållet eller båtsmansroten. Bostaden fick inte se ut hur som helst utan det skulle vara en stuga av 14 alnars längd och 8 alnars bredd, samt behövliga fähus och loge.. Med jämna mellanrum gjorde regementes eller kompanichefen besiktning av torpen och ålade vid behov rusthållarna att åtgärda de fel eller brister som då upptäcktes. Årligen när inte ofred rådde var soldaterna skyldiga att inställa sig för mönstring, vilket för ryttarnas del skedde först vid Fristads krog och senare vid Malmen i Linköping. Och för båtsmännens i början vid Söderköping och senare vid Karlskrona.

För Tåbys sockens del hörde ryttarna till Östgiötha Cavallerie och båtsmännen till Östergötland båtsmanskompani. I Tåby socken avsattes även ett hemman, Ljunga Profossboställe till boställe för Profossen eller Väbeln vid livkompaniet av Östgiötha Cavallerie och där var denna innehavare bosatt. Ryttarna vid Östgiötha Cavallerie deltog i samtliga av Karl XII:s krig i början av 1700 talet. Många av ryttarna avled eller tillfångatogs under denna tid och år 1708 i slaget vid Poltava blev regementet fullständigt tillintetgjort. Av mönstringsrullorna från 1712 då regementet huvudsakligen nyrekryterats, framgår att de högre officerarna satt i fångläger och att samtliga tidigare ryttare inklusive Profossen var döda eller fångna, så ett helt nytt regemente fick då uppsättas. År 1791 upphörde sedan Östgiötha Regemente till häst, som det kallades denna tid och ingick i Livgrenadiers regementets rusthållsdivision. Från 1817 ingick det helt i 2a Livgrenadiers regementet. De gamla ryttarna blev därefter Grenadierer (fotfolk).

Stig Turevik