Gästgiveriets ålder
Vissa hävdar envist men bestämt att gästgivaregården är byggd 1606. Men tyvärr så finns det så pass mycket källmateriel som talar emot detta.
Då det före 1895 fanns två bostadshus vid gästgivaregården så kan man inte alls veta vilket hus som var gamla Krogen. Om nu något alls var det. Man kan endast spekulera och gissa.
Det hus som idag är borta var mindre än det som finns kvar. Det uppmätte endast 10,9 x 7,5 meter och en höjd på 2,95 meter.
Detta hus är upptaget i en brandförsäkring från 1838 och kan mycket väl vara gamla Krogen som byggdes någon gång mellan 1650-1653. Huset finns kvar på 1870 tals kartan men är inte upptaget i brandförsäkring 1895. Det finns inte heller utsatt på kartan 1947 och det är inte avbildat av Agda-Clara som målade av gästgivaregården i början av 1900 talet. Så troligen är det rivet någon gång mellan 1870 talet och senast 1895.
Det hus som idag finns kvar kan tidigast vara byggt 1653. (Dombok 1650 och karta 1653) På kartan 1653 finns endast ett hus kallat Krogen och det låg då enligt kartan ungefär där Fristad 1:4 ligger. Mao söderut och närmre nuvarande plats för Bredgården.
Redan år 1669 var Krogen enligt domboken alldeles fördärvad och flera domar senare talar om husröta, trasigt tak, eftersatt underhåll och då ända fram till 1740 talet. Om det nu vore det hus som idag finns kvar borde man sett alla dessa lagningar. Det är väl troligare att det rör sig om det mindre huset som senare revs då det måste varit i väldigt dåligt skick.
Det hus som idag finns kvar är det större av husen som beskrivs i brandförsäkringen från 1838. Det uppmäter 13.86 x 7,22 meter och är 4,13 meter högt. Det har på senare år restaurerats och man har funnit många fina tapeter och målningar som är från 1700 talet. Det är inte så troligt att det fungerade som Krog eller gästgiveri från början för dessa var oftast väldigt sparsamt och enkelt inredda.
Det är mycket troligare att det stora huset är en gammal mangårdsbyggnad som från början var belägen på andra sidan vägen och på den tomma tomt för gästgivaregården. Karta 1838. För där låg alla fyra gårdar tätt tillsammans på 1600 talet och ännu 1838 så låg tre av Fristad gårdarna kvar där.
1653 brann två Fristad gårdar ner, det var Bredgården och det var Krögarens alla hus. När Krögaren byggde upp sina hus igen under 1654-1655 kan han ha byggt dessa bredvid krogen som nyligen hade uppförts på andra sidan vägen.
Så det mest troliga är att det mindre huset som idag är borta användes till Krog och till vanliga resande gäster, medan fina herrar med familj fick bo i ett rum hos gästgivaren i det stora huset som endast låg 3 meter från det mindre år 1838.
Man kan även tänka sig att mangårdsbyggnaden flyttades långt senare. För 1659 bodde Knut i Bredgården granne med Krögaren. Dombok 1659. År 1659 låg ju Bredgården ännu på andra sidan vägen.
Med säkerhet finns gästgivaregården där den nu ligger 1771-1774, det nämns nämligen i storskiftet som skedde denna tid.
1828 köpte dåvarande gästgivare Östergården och bosatte sig där istället. (Grannhuset rakt över vägen) I och med detta blir nu gästgivaregården större och kan ta emot fler gäster. Men redan på 1830 talet så har gästerna minskat i antal i och med att båtar på Göta kanal tar över mycket av trafiken. På 1860 talet minskar trafiken ytterligare tack vare tågen. På 1860 talet och framåt blir troligen delar av gästgivaregården ombyggd till statlänga, vilket man kan se i husförhörslängden. Många familjer bor nu på stat årsvis i gästgivaregården. Det mindre huset finns kvar denna tid och det kan säkert husera de få gäster som kommer.
Här vid Fristad fanns även senare tid en kusk boende som såg till att det fanns hästskjuts från 1879. Då verkar gästgiveriverksamheten ha somnat in för gott. Men även skjutsväsendet gick i graven 1893 i och med att Vikbolandsbanan byggdes. Fristad gästgivaregård huserar nu bara statare med familjer.
Ända fram till 1950 talet användes det till permanentbostad och därefter som sommarbostad. Och ända fram till 2010 talet fungerade övervåningen som sommarstuga.
Hur gammalt är ett hus?
Krögare i
domböckerna 1609-1684
Dråpet på Knut Persson i Fristad
Central
knutpunkt på Vikbolandet i nytt ljus. Artikel i ÖGF Lövet
Nr: 121-2015
Gästgiveriet i Fristad, Tåby socken på Vikbolandet och några av dess brukare spelar en central roll i den berättelse.
De första gästgiverierna
Gästgiveriernas historia lär gå tillbaka till 1279 då Magnus Ladulås fastslog att varje by skulle anställa en rättare, dvs. en fogde som mot betalning skulle förse resande med kost och logi. Detta lär ha varit ett sätt att motverka den tidigare utbredda våldgästningen i landet. Några år senare antogs en lag om inrättande av krogar eller härbärgen. Nya gästgiveristadgar tillkom under Gustav Vasa, år 1560 och det föreskrevs att det skulle finnas tavernor vid de stora landsvägarna. Och 1584 fastställde Johan III taxor för olika förnödenheter. 1636 fastslog man att vid allmänna stråkvägar skulle gästgiverier finnas på två mils avstånd.
Gästgivarens tre skyldigheter
En gästgivarförordning från 1734 innehåller mycket ingående bestämmelser. Om lokaler, utrustning, mat och dryck. Inom två mils avstånd hade även gästgivaren ensamrätt på försäljningen av öl, vin och brännvin. En gästgivare hade för övrigt tre skyldigheter, att förse den resande med husrum, mat och skjuts. Det fanns även krögare som också benämndes gästgivare, trots att man inte tillhandahöll husrum. Det betyder att man kunde resa genom landet med hjälp av gästgiveriskjutsarna, eller genom att byta hästar på gästgiveriet. Detta gällde fram till 1878 då skjutsandet överläts på entreprenad. Skjutsväsendet existerade ända fram till 1933 på vissa håll, men i Tåby verkar det upphört långt tidigare.
Gästgivaregårdens standard
Gästgivaregården, som ofta såg ut som en vanlig bondgård och sköttes av gästgivaren. Gästgivaren fick inte någon direkt lön för sitt arbete, däremot hade han vissa skattelättnader och rätten att betalt genom en förutbestämd taxa. Förutom att gästgivaren skulle ansvara för att det fanns hästar till skjutsen skulle han se till att det fanns en hel del saker som de resande kunde behöva. Det skulle finnas sängkläder, linnedukar, ljus, ved, mat, brännvin, öl, m.m. Det skulle även finnas korn, havre, hö och halm för hästarna. Rummen var oftast väldigt enkla och inredda med en säng, ett litet bord och ibland fanns det en liten eldstad i vissa rum. I slutet av 1700 talet var det fortfarande lyx om man lyckades få ett eget rum. Själva gården där gästgiveriet låg skulle ha minst sex rum till förfogande, så att det fanns utrymme för finare personer att få ett eget rum att sova i.
Skjutsdagböcker
På gästgivaregårdarna fanns det sedan i mitten av 1700 talet så kallade skjutsdagböcker. I boken skulle människorna som reste skriva ner sina namn, varifrån de kom och vart de skulle resa. I boken skulle resenärerna också skriva ner om de hade något att klaga på rörande skjutsningen eller gästgiveriet. Varje månad tittade sedan länsmannen i skjutsdagboken för att se om det fanns klagomål på gästgivaren eller på skjutsningen.
Eget lantbruk
Som regel hade gästgivargårdarna också eget lantbruk som skulle skötas, så ett gästgiveri med lantbruk engagerade många personer då det där behövdes både drängar och pigor. Gästgivaren hade även en hög ställning i samhället. Han var ofta skriv och läskunnig i en tid då detta var ovanligt.
Gåramålning av Gästgivaregården tidigt 1900 tal. Konstnären ska vara Agda Klara Andersson.
