Stensvad förekommer första gången i skrift 1383, då det i ett diplomatarium från Norrköpings medeltid och skrivs Steenwadh. Första leden i namnet borde betyda sten och andra leden vadställe. Det finns rester av ett gammalt vadställe mellan Stensvad och Söd i Furingstads socken, som går över Vadsbäcken och som troligen varit stensatt. Stensvad skall av Vadstena kloster ha bytts till Bo Jonsson Grip år 1383 och om dess vidare öden framgår inget förrän 1640.

Då kallas det salig hertig Carls arvs och kronohemman och brukas av bonden Mattias och hans hustru. Förutom dessa båda är yttrligare två mantalsskrivna på Stensvad och hemmanet omfattar 9 tunneland. Djurbesättningen som är bland se största i socknen, består av 1 häst, 2 fålar och 2 ston, 2 oxar och 4 stutar, 1 tjur, 9 kor och 5 kvigor, 29 får och 7 svin.

1645 köper Hindric Flemming Stensvad, plus ytterligare fem andra hemman i Tåby socken och lägger dem under Mems frälsesäteri. Fram till 1680 åtnjuter Stensvad s.k. ladugårdsfrihet under Mem, dvs. att brukaren inte behöver betala skatt till kronan under den tiden. Vid reduktionen i slutat av 1600 talet förklaras det som kronohemman och ryttmästaren Eric Bagge son till Erik Bagge den äldre på Mem, erhåller Stensvad som boställe. När Erik Bagge den äldre dör 1692 blir dock ryttmästaren Eric Bagge ättens huvudman och även herre till Mems säteri. Då ryttmästaren Eric Bagge dör 1705 vid slaget vid Warschau, övergår äganderätten av Stensvad till hans änka, Helena Christina Wellings som brukar hemmanet tillsammans med en hälftenbrukare till sin död år 1728.

På 1860 talet deltog Stensvad i ett större vattenavledningsarbete och 1864 hade ägarna av Stensvad och Tåby gård gemensamt anskaffat en lokomobil med tillhörande tröskvärk som också uthyrdes till andra jordbrukare. John L. Andersson, en till Amerika utvandrad statarpojke från Stensvad född 1870 har bl.a. beskrivit Stensvad sålunda: I slutet av allén ligger mangårdsbyggnaden som består av mittbyggnad med två flyglar. I den södra flygeln bor ägaren och hans familj, i flygeln mittemot inspektorn och i mittbyggnaden har trädgårdsmästaren sin bostad. I mittenbyggnaden finns ett mjölkmagasin och bostad för dejan. Nedanför den södra flygeln finns en stor och vacker trädgård. Invid denna ligger den rödmålade stallbyggnaden med stora vagnshjul och höloft ovanpå. Norr om stallet låg den ansenliga ladugården som hyste omkring 30 kor, invid ladugården låg en stor loge samt höns, får och svinhus. Sju statare bodde i ett statbygge på en liten bergkulle straxt intill gården och tre statstugor låg i en skogsbacke norr om gården. Vidare fanns på hemmanet Kasktorpet, som var gårdsknektens bostad.

Stensvads manbyggnaden uppges vara byggd år 1837 och stall och loge på 1880 talet. Manbyggnaden restaurerades och moderniserades 1946. På Stensvad infördes traktordrift på 1930 talet, men hästar fanns kvar till 1950 talet. Mjölkproduktionen upphörde 1946-1947 och från 1930 talet hade det funnits maskinmjölkningsanläggning.

Vid Stensvad fanns förutom ryttaretorpet ett antal jordtorp redan från början av 1700 talet. När statsystemet infördes i början av och i mitten av 1800 talet användes dessa som bostäder för statfamiljer.

Björnbo-Grindtorpet-Nybo-Stensborg-Talltorpet-Nybygget

Dessutom finns två till omnämnda i kyrkböckerna under 1700 talet, men förekommer inte i husförhörslängderna från 1779. Det var Mellantorpet och Tyrstorpet som finns på en karta från 1772 och där utmärkts på höjdsträckningen öster om Stensvads gård. På denna karta finns också utmärkt två humpar, den ena tillhörande Brestad och den andra Brunneby, inom Stensvads ägor. På Stensvads finns ett par forntida gravfält samt enstaka rösen och högar främst på höjdpartierna norr och öster om manbyggnaden.

Se även kartor