Ernst Fredrik Olsson föddes 1888 i Östra Stenby och dog i Tåby 1964 som en ogift man. Föräldrarna var Anders Fredrik Olofsson, född 1853 i Östra Stenby och död i Stensätter 1910 och hans hustru Kristina Sabina, född Gustafsdotter i Sankt Anna 1856. Enligt 1890 års folkräkning bor familjen i Björkhusa, Östra Stenby där fadern arbetar som statdräng och enligt 1900 års folkräkning bor familjen i Bergdalen, Tåby där fadern är torpare.

Från 1908 är familjen bosatta i Stensätter, Tåby där sonen Ernst bodde kvar efter föräldrarnas död. Ernst försörjde sig bl.a. som daglönare i Tåby. Ernst var en av Tåbys original, klagade ej, tyckte om blommor och det vackra i livet, men tydligen gillade han ej tvål och vatten särskilt mycket.

 

Stensätter stuga 2006

 

Nedan artikel av Allan Hall.

Erse-Olles hemlighet
Som ung journalist lärde jag känna en gammal man vid namn Ernst Olsson. Han kallades Erse-Olle av alla som kände honom. Han bodde i en liten vit torpstuga med lergolv i Tåby i Söderköping, inte alls från Mem där Baltzar von Platens livsverk, Göta kanal, börjar. Eller slutar, om man så vill.
Min far föddes i Tåby. Året var 1906. Det började lida mot juletid i den lilla kyrkbyn, vilket märktes inte minst på den ökande kyrksamheten. Alma Hall, min farmor, på Tåby herrgård nedkom i pigkammarens mörker med ett gossebarn på 4 320 gram. Min far Albin. Någon far fick han officiellt aldrig: När han, 50 år gammal, uppsökte honom i en av Stockholms förorter, och presenterade sig som hans son, förnekade fadern att han över huvud taget någonsin varit i Tåby.
Grosshandlarens pigkammarbesök
När min far visade honom ett utdrag ur pastorsexpeditionens handlingar, där det framgick att "grosshandlare Friberg från Stockholm" till och med varit skriven i Tåby församlings rullor under hela år 1906, vände han på klacken och lämnade min förvånade far, vars enda avsikt varit att fä se
sina dagats upphov i ögonen. Nog hade fader Albin fått sanningsenliga uppgifter av sin mor Alma, alltid. Grosshandlarens fransyska besök på Tåby herrgårds pigkammare resulterade alltså i både att min far kom till världen, en ung kvinnas drogs med skam ett långt liv (hon blev till och med frälsningssoldat för att skona sin missgärning) men, förhoppningsvis, även att en viss grosshandlare från huvudstaden 50 år efteråt fick sig åtminstone en tankeställare. Nåja, livet på Tåby herrgård flöt fram också efter pigkammarskandalen. Far hamnade hos en fosterfamilj och erhöll under sin uppväxt dess efternamn, Björkegren. Jag inbillar mig att den har anknytning till den man med samma namn som efter diverse börsklipp blev mångmiljonär och som för ett tiotal år sedan spårlöst försvann för att aldrig mer (?) återfinnas. Men säkert vet jag inte. Jag: bara anar eftersom hela min släkt består av underliga människor med mycket att både berätta och ångra. Nu har jag åtminstone berättat lite om Tåby, där alltså min huvudperson i dagens kåseri, Erse-Olle, framlevde sitt odramatiska liv. Att folket i bygden intresserade sig för den lille mannen berodde på ätt han tjänade sitt uppehälle med att sälja blommor på Rådhustorget i Söderköping och där vid betedde sig på ett sätt som väckte uppmärksamhet.
Vattenburet!
Han bar blommorna i vattenfyllda tiolitershinkar, ett ganska påfrestande sätt att frakta varorna. Det underligaste var dock att Erse-Olle, efter försäljningen på torget, tålmodigt bar hinkarna hem
igen. För att intill husknuten tömma dem på vattnet! Folks intresse för den gamle mannen var givetvis stort och när jag i slutet av 50-talet gjorde ett reportage i Östergötlands Folkblad om torghandlaren från Tåby blev det sannerligen inte mindre. Mer av en slump följde jag honom när han på sin spark begav sig till handelsboden för att köpa in varor till sitt sparsamma hushåll.  Jag antecknade vad Erse-
Olle handlade: socker, jäst, mjölk, rågmjöl och Fläsk. Plus ett kilo potatismjöl.
Varför potatismjöl?
Reportaget om Erse-Olle och hans inköp i lanthandeln i Täby väckte alltså ett Herrans rabalder. Alla som ringde, alla som telefonerade, ville veta vad den gamle mannen skulle med potatismjölet till. Spekulationerna gick vilda, men ingen kunde lämna en vettig förklaring.
"Han har förstås "fesellen', dristade sig någon att påstå. Men ingen visste säkert och Erse-Olle kom jag mig aldrig före att fråga. Nu har alltså ett halvt sekel förrunnit, och många gissningar har gjorts när jag i min serie "Dessa fantastiska gubbar" berättat om mannen, men först för ett par veckor sedan kom förklaringen på Erse-Olles, nu sedan länge vilande på Tåby vackra kyrkogärd, potatismjölsinköp.
Förklaringen
Jag kåserade i Linghem över mina gubbar dä en norsk kvinna hov upp sin stämma och sa: "Givetvis använde Ernst Olsson potatismjölet till att hälla sina blommor fräscha. Det är oss trädgårdsintresserade allom bekant att just potatismjölet innehäller en substans som ger blomstren extra fräschör". Herr föredragshållaren, som alltså var jag, tystnade. Och baxnade. Här stod jag alltså i församlingshemmet i Linghem, många mil frän lilla Tåby, och fick förklaringen till Erse-Olles lanthandelsinköp 50-talet år tidigare! Förlåt, Ernst Olsson, att jag var med och skrattade! Hoppas att du ler i din himmel, fylld av astrar! Du bar blommorna i hinkar till torget för att de, uppfräschade av potatismjölet och vattnet, skulle hälla sin fräschör. Och du kånkade givetvis med vattnet den långa vägen hem för att ge näring åt dina berömda rabatter! Och heja Norge! Vi svenskar försöker stundom förlöjliga era intelligenta invånare, men det är förvisso ni som har huvudena på skaft! Fräscha som Erse-Olles blomster.

 

 

Ers-Olle

Vedbod